[Ur nummer: 06/2008] Frihet och rättvisa var huvudparollen vid årets Första maj-möten. För många är detta bara ord på en affisch eller i en annons. Den djupare innebörden av dessa ord är emellertid en fråga om politik. Men säger många: Jag är inte så insatt och politik intresserar mig inte, jag vill inte engagera mig, politik får andra sköta.
Vad man då glömmer bort är att politik är det verktyg eller den process som behövs för att fatta beslut i olika frågor inom det demokratiska samhället. Vårt system bygger på representativ demokrati med olika politiska partier vars representanter väljs i fria och hemliga val
Ordet demokrati har en stark positiv laddning. Det står för frihet, själv?stän?dighet och mänskliga rättigheter, och innefattar även en människosyn om alla människors lika värde.
I begreppet demokrati ingår inte bara en rättighet/möjlighet till inflytande, utan också ansvar och skyldighet att informera sig om de frågor som är aktuella och där man vill göra sitt inflytande gällande.
Alternativet till vårt demokratiska system är olika former av auktoritära regimer, som inte sällan kallar sig för demokratier, men som på olika sätt begränsar människors självständighet och frihet. Det kan vara militärt eller politiskt förtryck, men även ekonomiskt förtryck.
Innebörden i orden frihet och demokrati år således fråga om både samhällssyn och människosyn, och i förlängningen en fråga om vilket sorts samhälle vi vill ha.
Det ovan sagda kan anses som självklarheter. Ingen kan väl vara emot detta. Men ser vi utöver världen, så är det inte så självklart.
Även inom vårt eget land reser sig många frågetecken.
Den svenska modellen för välfärd och trygghet har inte tillkommit av en slump. Den har sitt ursprung ända från Per Albin Hanssons dagar och bygger på människosynen om jämlikhet och att vi i ett gott samhälle skall ta hand om varandra. Den politiken är beundrad i omvärlden och har utvecklat Sverige till ett av världens rikaste länder.
Det vi nu ser är en politik som leder bort från dessa ideal. Vi får ett samhälle med ökade klyftor och orättvisor, som skapar oro och därmed minskar friheten, framförallt för de svaga. Det blir mindre av solidaritet och mera av individualism, det vill säga att var och en i större utsträckning får klara sig själv.