[Ur nummer: 09/2008] l I ett litet land som Sverige måste vi hålla ihop för att utnyttja våra resurser på bästa sätt.
Vi måste satsa på vetenskap och teknisk utveckling mer än andra länder. Det innebär krav på ökade resurser till forskning och utbildning.
Vi ska ha nationella socialförsäkringssystem som är enkla och effektiva, och som kräver lite administration. Vi har inte råd att splittra upp detta i en massa privata försäkringslösningar.
Vi måste värna den svenska välfärdsmodellen, en generell politik som är solidariskt skattefinansierad och ger trygghet i livets olika skeenden.
Vi måste slå vakt om det svenska kollektivavtalssystemet som har visat sig överlägset andra system på arbetsmarknaden världen över. Det har inneburit att svensk industri är mycket konkurrenskraftig på världsmarknaden.
Vi kan inte sälja ut de mest lönsamma statliga företagen med motiveringen att staten inte skall driva företag och därmed gå miste om många miljarder i vinst som dessa företag levererar in till statskassan.
Erfarenheter under efterkrigstiden visar att just samverkan mellan statlig verksamhet och svensk industri har varit framgångsrikt och en av förklaringarna till att Sverige har utvecklats till en framstående industrination med många världsledande företag.
Nästa steg i en sådan utveckling är att stödja och rusta våra mindre företag till att bli aktörer på en världsmarknad.
Allt tal om att globaliseringens effekter skulle kräva att vi gemensamt ska äga så litet som möjligt är och förblir struntprat. Tvärtom är det gemensamt ägda på nationell, regional och kommunal nivå en styrka i en globaliserad värld.
Även talet om konkurrensutsättning och privatiseringar av samhälleliga verksamheter kan ifrågasättas. Effektivitetskravet på samhällelig verksamhet skall sättas lika högt som verksamhet i annan regi. Om en samhällsägd verksamhet skall konkurrensutsättas skall det finnas en fungerande marknad.
En privat verksamhet kan inte bedriva välgörenhet, där måste vinstnyttan vara målet för verksamheten. I en verksamhet i samhällelig regi är det behoven och därmed samhällsnyttan som i första hand styr.
En välfärdspolitik värd namnet måste ha ett socialt perspektiv och bygga på en solidarisk samhällssyn. Marknadsliberalism och konkurrensutsättning är ingen lösning på samhällsproblemen. Det finns alltför många exempel runt om
i världen som styrker denna slutsats.