Palmoljan som skövlar regnskog ska bli schyst
Sanningens minut för livsmedelsindustrin när den första certifierade hållbart odlade palmoljan nu finns på marknaden
Den första certifierade hållbart odlade palmoljan är nu ute på världsmarknaden. Ett sanningens ögonblick för livsmedelsindustrin att visa att den tar sitt ansvar, säger miljöorganisationerna. Hotet mot de sista regnskogarna finns fortfarande kvar.
[Ur nummer: 12/2008] Om världens mest obekväma livsmedel skulle utses så borde palmolja ligga bra till för förstaplatsen. Kanske går rent av en och annan transnationell livsmedelsjätte omkring och förbannar att produkten någonsin spreds över världen. Det kanske hade varit lugnast om den förblivit en ingrediens i matlagningen i ursprungsländerna i Afrika. I stället för att bli en av de vanligaste fettinblandningarna i industriproducerade livsmedel och den mest använda ätliga oljan i världen. Fortfarande vanligast i Asien men EU står för nio procent av världskonsumtionen.
För livsmedelsindustrin ansågs länge
palmoljan förträfflig. Oljepalmen växer snabbt och ger bra avkastning när den odlas i rätt klimat. Som i Indonesien och Malaysia där 85 procent av världsproduktionen sker. Den höga avkastningen gav låga priser. Ökad efterfrågan bemöttes lätt med ökad produktion. Dessutom klarade sig palmoljan bra i hälsodebatten om fett eftersom den halvfasta konsistensen gör att oljan inte behöver härdas. Palmolja kom att användas inom i stort sett all livsmedelstillverkning där fett ingår. Utom de rena mjölkprodukterna. (Tills i somras då nyheten om att Arla av kostnadsskäl skulle börja använda palmolja i stället för smörfett i torrmjölk avsedd för den nigerianska marknaden.)
Men så kom larmen. Produktionen av
palmolja skedde på bekostnad av regnskogarna. Växter och djur som orangutangen hotades av utrotning när regnskogen skövlades till förmån för oljepalms-plantager, lokalbefolkning hotades av svält och torka. Dessutom hävdade näringsfysiologer att palminitsyran höjde det farliga blodkolesterolet.
Värst efter USA och Kina
Detta var inte nog. När klimatdebatten tog fart på allvar kom nästa larm: avskogningen för att ge plats åt palmplantager medför kolossala utsläpp av växthusgaser, allra värst genom bränder och dränering av torv-mark. Det placerar Indonesien på tredje plats efter USA och Kina bland de länder som släpper ut mest växthusgaser.
Som en reaktion på larmen bildades RSPO, Roundtable on Sustainable Palm Oil, på initiativ av miljöorganisationen WWF för att främja produktion av hållbar palmolja.
Medlemmar blev intressenter från produktion, handel, banker och ideella organisationer. Men arbetet med att ta fram kriterier för hållbar palmolja gick trögt och stormar virvlade upp kring medlemsföretag under arbetets gång. För ett par år sedan larmade det internationella livsmedelsarbetarefacket IUL om att palmoljeproducenten Musim Mas bedrev förföljelse av fackligt aktiva plantage?arbetare i Indonesien. Och så sent som i våras avslöjades att inflytelserika Unilever köpte palmolja från plantager som var direkt inblandade i förstörelsen av regnskogar.
Under arbetet med kriterierna har flera företag hänvisat till sitt eget eller sin leverantörs medlemskap i RSPO som bevis för sin miljömedvetenhet. Trots att ingen RSPO-certifierad palmolja faktiskt fanns på marknaden förrän hösten 2008. Några företag stod på satsbrädan och hoppade när de 39 kriterierna till slut antogs 2007. Svenska Sankta Maria gick till exempel ut med pressmeddelande i våras och berättade att de skulle köpa certifikat för hållbar palmolja.
– Vi har jobbat aktivt med frågan om palmolja så länge och varit medlemmar i RSPO sedan 2004, så vi var angelägna om att visa att vi tar vårt ansvar. Men vi hade inte trott att det skulle ta så lång tid innan de första certifikaten fanns på marknaden, först i dagarna fick vi köpa de första certifikaten, förklarar Sandra Flodström, kvalitetschef på Santa Maria i Göteborg, det utspelet.
Santa Maria använder palmoljan främst
i krispiga majsprodukter. Av kvalitetsskäl, menar Sandra Flodström. Föresatsen är att all palmolja företaget använder, idag 2000 ton, ska täckas in av certifikat.
Spårbarhet garanteras ej
Handeln går till så att man köper certifikat för en viss mängd certifierad olja som garanterat ska finnas på världsmarknaden, men det är inte alls säkert att den hamnar just hos den som innehar certifikatet eftersom leverantören inte kan garantera spårbarheten. Alternativet är CSPO, garanterat certifierad hållbart producerad olja. Ungefär samma system som används för Grön el eller Ekomjölk i Sverige.
Den stora leverantören av palmolja till svensk livsmedelsindustrin är Aarhus
Karlshamn, AAK.
-Vi kommer att jobba med båda möjligheterna, säger Jan-Olof Lidefelt, ansvarig för FoodIngredients på AAK. Våra kunder kommer att ha möjligheten att köpa certifikat från handelsplatsen Greenpalm. Men vi kommer också att kunna leverera CSPO till kunder. Till en början i blygsam omfattning. Första leveransen av CSPO kommer till vår fabrik i Hull i början av december och vi räknar med att successivt införa detta också i våra övriga enheter.
Ett långsamt steg i taget alltså. Enligt Sandra Flodström arbetar Santa Maria parallellt med att finna alternativ till palmoljan. Det uppger även en annan RSPO-medlem, Göteborgskex, att man gör. Ambitionen är att öka mängden rapsolja i företagets produkter, säger Kristoffer Sunér, innovationschef. På hemsidan använder Göteborgskex medlemskapet i RSPO som ett bevis för sitt miljömedvetande. Visserligen har det hittills inte funnits någon certifierad olja, men det finns ju bolag som jobbat enligt RSPOs riktlinjer, säger Kristoffer Sunér. Intentionen har varit att försöka få olja från sådana. Vilket torde ha varit svårt att genomföra i praktiken på grund av svårigheterna med spårbarhet. Nu ”avvaktar och bevakar” Göteborgskex frågan om att köpa certifikat och/eller certifierad olja.
Sanningens minut för industrin
– Nu när handeln med certifierad palmolja är igång stundar sanningens minut för industrin, säger Lena Tham på svenska WWF. Nu går det inte längre att gömma sig bakom medlemskapet i RSPO, nu måste man ut och fråga efter den certifierade oljan också. Livsmedelsindustrin kan inte skjuta över ansvaret på leverantörerna utan själva ställa krav och visa att man tar sitt ansvar.
WWF anser att det inte är meningsfullt att säga konsekvent nej till palmolja, det är bättre att arbeta för en hållbar produktion. Så Lena Tham välkomnar att certifieringen äntligen har kommit igång och tycker det är bra om svenska företag ligger i framkanten på efterfrågan.
Men, understryker hon, RSPO-certifiering stoppar inte avskogningen. Skärpt skogsbrukslagstiftning är till exempel nödvändigt. Kriterierna är dock en bra plattform, de sätter press på både leverantörer och livsmedelsindustrin.
Att transnationella livsmedelsjättar känner sig pressade visar Greenpeace lyckosamma kampanj mot Unilever i våras. Greenpeace fick Unilever att gå med på en överenskommelse som går ut på att stöjda ett moratorium för avskogning
i Sydostasien samt lova att försöka påverka andra företag att sätta press på både leverantörer och den indonesiska regeringen att stödja moratoriet.
Men även om nu detta är ett framsteg att glädjas åt så menar Anders Hellberg på svenska Greenpeace att det finns ett rimligt tak för hur mycket palmolja som livsmedelsindustrin kan svälja. Det stora hotet finns inte där utan i biobränsleboomen.
Ska världens efterfrågan på nya drivmedel stillas av stora mängder palmolja krävs kraftigt ökad produktion och ännu mer mark för plantager, och då är de sista regnskogarna riktigt illa ute. Då är certifiering en klen tröst.