[Ur nummer: 12/2008] l 1. Enligt statistiken som finns i slutet av utredningen har vi 32828 medlemmar i förbundet.
Av dem är det 20061 (61 procent) som jobbar på arbetsplatser med klubbar.
5426 (16 procent) jobbar på småarbetsplatser utan egen klubb.
7341 medlemmar (22 procent) är ”övriga”. I utredningen står det att ”övriga” är medlemmar som inte finns på Livs arbetsplatser på grund av studier, sjukdom etcetera. Men den enkla sanningen är ju att de flesta av dessa drygt 7000 medlemmar är arbetslösa!
Man bli paff när man ser hur förbundsledningen anstränger sig att göra de arbetslösa medlemmarna helt osynliga. I organisationsutredningen finns de helt enkelt inte! Inte så konstigt då att det inte förs någon diskussion om hur vi ska kunna ha ett levande medlemskap även under arbetslöshetsperioder.
Finns de arbetslösa livsmedlemmarna bara som fackavgiftsbetalare?
2. Först var det bara arbetsplatsklubbar som skulle få skicka representanter till kongressen. Utredningen ställde 4 av 10 medlemmar – de som jobbar på små arbetsplatser och de som är arbetslösa – helt utanför den representativa demokratin. Många avdelningar reagerade mot det i sina remissvar.
Så förbundsledningen har ändrat sig – nu ska även klubblösa medlemmar få möjlighet att utse representanter.
Arbetsplatslubbarna ska få utse ett kongressombud per 150 medlemmar.
De klubblösa medlemmarna ska få utse ett kongressombud per 1 000 medlemmar.
Helt klart ett framsteg – ett kongressombud är ju bättre än inget!
Men är det demokratiskt att medlemmars röster ska väga så olika?
3. Möjligheten att bilda ortsklubbar – fackklubbar utanför de stora arbetsplatserna – är fortfarande borttagen i det nya organisationsförslaget.
En basverksamhet av klassiskt facklig modell, där vi har gemensamt ansvar för verksamheten, ska alltså inte finnas för 4 av 10 livsmedlemmar. För dem blir facket i stället en serviceorganisation som man betalar till för att få hjälp.
Men facket ÄR inte bara en serviceorganisation. Det skiljer oss från exempelvis Jobb & Liv där man kan betala för juridisk hjälp och rådgivning men inte har de rättigheter, möjligheter och egna ansvar som finns i en demokratisk organisation.
Medlemmar på små arbetsplatser borde uppmuntras att slå sig ihop och bilda orts?klubb tillsammans.
Medlemmar som blir arbetslösa borde få ett meddelande direkt: Så länge du är arbetslös tillhör du ortsklubben på din ort – fortsätt vara aktiv i din fackförening!
Eller har jag fel?
Borde inte alla Livs medlemmar ha möjlighet att få vara med i en fackklubb/orts?klubb?