[Ur nummer: 01/2009] Vi är alla medvetna om att det finns och vi vet alla att det förekommer dagligen runt om på våra arbetsplatser. Det utförs
i det dolda, i tysthet blir våra arbetskamrater mobbade. Och vi är alla medvetna om att det är fel.
Dock passerar dagarna i ända och inget görs. Istället får de som blir mobbade gå till ett arbete där ett rent helvete råder.
I det tysta maler de på och kämpar för sin överlevnad, och hoppas på förbättring. Men deras låga brinner inte så länge och hoppet kan bara bära en så pass långt att man till slut exploderar och på ren svenska: går in i väggen.
Jag är bara 24 år gammal och jag har snart arbetat under åtta års tid. Vart jag än kommit så har den dolda mobbingen funnits där. Och jag föraktar den för allt vad jag är värd. Den går emot alla mina värderingar och är bevis på den värsta sortens ryggradslöshet och feghet. Och så länge vi står och tittar på så är vi inte ett dugg bättre än de som mobbar.
Det är dags att slå tillbaka. Att enade kämpa för varandra och utrota den vuxenmobbing som förekommer på våra arbetsplatser.
Många anser att man inte kan göra något åt det och att man inte kan påverka som enskild individ. Det stämmer inte för fem öre och jag blir förbannad varje gång jag hör det. Alla kan göra något, alla kan bidra med något. Alla kan! Och framför allt, tillsammans kan vi som en enhet säga ifrån och markera klart och tydligt att mobbing är total oacceptabelt och att vi inte tillåter det på våra arbetsplatser.
Jag är trött på ursäkter. Vad jag vill ha är en förändring. Hårdare tag från arbetsgivare och våra fackliga klubbar mot dem som mobbar.
Jag tror på en förändring. Inom mig finns ett hopp som vägrar släppa. En kämparanda finns där för att hjälpa. Att se till att en gång för alla utrota all mobbning från våra arbetsplatser. Att ställa upp för den svage individen oavsett vem det är.
Ge inte upp och framför allt, låt ingen intala er att ni inte är värda det arbete ni har. Låt ingen sätta sig på er. Säg ifrån med en gång. Får ni vidare problem så kontakta er lokala klubb eller närmaste Livsavdelning.