[Ur nummer: 01/2009] Det var ett mycket välkommet samarbete som presenterades den 7 december mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. En framtida rödgrön koalitionsregering kommer att bli riktigt bra och är precis vad som behövs inom svensk politik. Självklart ska samtliga tre partier vara med från början. Att Mona Sahlin tog intryck av den kritik som fördes fram från fackligt håll visar att hon är både stark och klok. Hon har vad som krävs för att leda en rödgrön regering.

Att partierna nu är överens om att gällande budgetregler ska accepteras, låter bra, men den stora utmaningen återstår: att ge och ta. Personligen tror jag att både miljöpartiet och vänsterpartiet kan fungera som vitamininjektioner. De kan locka fram det nytänkande som så många efterlyst inom det socialdemokratiska partiet. Samtidigt har det stora partiet de nödvändiga erfarenheterna och kunskaperna för att leda landet.

Och förhoppningsvis kan det gröna folkhem som så många hoppats på äntligen bli verklighet. Viljan finns bland socialdemokraterna och med miljöpartiets hjälp kommer det att vara möjligt att gå från ord till handling. Samtidigt behövs vänsterpartiets stöd för att hålla kursen i arbetsmarknadsfrågorna som ligger fackföreningsrörelsen varmt om hjärtat.

Fem arbetsgrupper ska nu jobba fram en gemensam politik som kommer att mynna ut i ett gemensamt regeringsprogram. Dessutom ska de tre partierna våren 2010 tillsammans lägga en ekonomisk-politisk riksdagsmotion. För valrörelsen och mandatperioden därefter har tre politiska utmaningar ringats in: jobbkrisen, klimatkrisen och otrygghetskrisen. Målet är full sysselsättning, bättre miljö och ökad rättvisa. Vilka är bäst rustade om inte en rödgrön koalition? Jag tror att det skulle vara svårt för socialdemokraterna att fixa detta på egen hand.

Socialdemokraterna pekade länge finger åt partierna på högerflanken och menade på att de var splittrade och inte kunde styra landet. Genom att den borgerliga regeringen kunnat hålla ihop har det argumentet förlorat lite av sin udd. Nu vet vi att båda blocken är kapabla att regera.
Det är hög tid att fokusera på skillnaderna mellan dem. Det är nödvändigt att höja temperaturen i den politiska debatten. Två tydliga och trovärdiga politiska alternativ, ett blågrönt mot ett rödgrönt, kan vitalisera politiken och slå undan benen på populister som vill locka till sig intresse och väljare genom att tala om skillnader i födelseort, kultur och religion. Om de två blocken tar sin uppgift på allvar och försöker formulerar var sin väg till nya jobb, hållbar utveckling och rättvisa då kommer sverigedemokraterna att förbli kvar i den periferi där de hör hemma.

Jag ser fram emot nästa första maj. Det vore kul om det blev en enad manifestation för ett rättvist, solidariskt och ekologiskt hållbart samhälle där socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister demonstrerar sida vid sida. Redan förra året florerade rykten att sådana planer fanns, åtminstone i Stockholm. Det är dags att det blir verklighet.