Skånska motioner om vikten
av att ha insyn i de inhyrdas och oorganiserades löner

– Minns ni Nisse på Manpower? frågar Benny Kolnby. Det är inte mer än 10-15 år sedan och då skrattade vi åt reklamen. Idag är många av oss upprörda över att folk kan hyras ut i Sverige.

[Ur nummer: 05/2009] På Atria i Fosie utanför Malmö är fackklubben noggrann med att kolla så många uppgifter som möjligt innan klubben säger ja till en entreprenad eller ett bemanningsföretag, men det finns fortfarande en mängd luckor i lag och avtal som skulle behöva täppas till. En sådan handlar om att bevaka de inhyrdas eller entreprenadanställdas arbetsmiljö.
-Vi har ett entreprenadföretag, ISS, som sköter städningen. Det är Fastighets som är avtalsbärande. För att komma åt farliga kemikalier behöver vi en samordning med dem. Det har gått bra eftersom det finns fackliga kontakter och skyddsombud på ISS. Men om det inte finns står vi oss slätt, säger Benny Kolnby.

Bodde i bilar på parkeringen
Annika Persson, vice ordförande i klubben, minns förra sommaren och de upprörda känslorna kring de polska styckarna som hyrdes in. Bemanningsföretaget hade inte ordnat något boende. Medan männen jobbade i fabriken bodde fru och barn i bilarna på parkeringsplatsen.
-Det var bedrövligt. Så kunde de inte ha det, säger hon.
Med på klubbexpeditionen är också lokalombudsmannen Christel Niby som är ”mam?ma” till två kongressmotioner om rätten att bevaka kollektivavtalen. Det är en del av problematiken med bemanningsföretagen. Det måste finnas möjlighet för det lokala facket att bevaka att de inhyrda får rätt lön och arbetsvillkor. Hur ska det gå till om de inhyrda inte är fackligt organiserade?
Frågan om de inhyrda arbetarnas besvärliga situation är inte ny. Den togs upp redan på Livs kongress 2001. Stockholmsavdelningen motionerade då om behovet av en facklig strategi för att försvara rätten till fast anställning. Men det hände inte mycket på den fronten, eftersom LOs bemanningsavtal skrevs under några månader senare och blev gällande för alla 18 LO-förbunden.

Alla ska ha avtal
Enligt bemanningsavtalet erkänns industrins behov av flexibilitet och bemanningsföretagens förmåga att tillgodose det, men det ska vara seriösa bemanningsföretag som anlitas, det vill säga de som är inkopplade på LO-avtalet eller har hängavtal.
Det lokala facket ska fungera som grindvakt.
Det är denna sista del, det lokala grindvakteriet, som inte har fungerat. Att det skulle bli svårt var uppenbart redan från början. I ett skede blev det kaos när arbetsgivare plockade in vilka bemanningsföretag som helst, ofta utländska. Skyldigheten att ta upp en förhandling innan, enligt medbestämmandelagen, ”glömdes bort”. Mot oseriösa har facket vetorätt.
Därefter kom frågan: Hur ska det lokala facket veta att de inhyrda arbetarna verkligen får rätt lön och följer de arbetsscheman som gäller på arbetsstället?
Det går ju att kolla upp om det finns medlemmar bland de inhyrda, men om det inte gör det, om de tillhör andra förbund eller är oorganiserade? Om de dessutom är utländska arbetare och inte talar svenska eller engelska kan man börja tala om problem.

Omstridda domar
Därefter kom EU-domstolens utslag (Lavaldomen) som begränsade konflikträtten. Och så kom Arbetsdomstolen med sitt utslag (Gevaliadomen) som begränsade rätten att få insyn i de oorganiserades löner.
Benny Kolnby, Annika Persson, Christel Niby och andra i avdelning Syd har haft en del att fundera över inför kongressen.
– För mig är avtalskontrollen det viktiga, säger Christel Niby. Det är vår huvuduppgift. Det här är vår chans att göra nytta. När vi har gjort kontroller har det visat sig att våra medlemmar fått för lite i lön. Arbetsgivarna har inte följt avtalet.
Det börjar ofta med att ombudsmannen på lokalavdelningen får ett samtal från en medlem om att han eller hon inte får rätt lön. Ombudsmannen begär då att få göra en avtalskontroll. Den går två år tillbaka.
Christel Niby har varit på Skånekött och kebab, Nya Möllers och Bagarboden och kunnat konstatera att det är mycket pengar som gått att kräva tillbaka, pengar som medlemmarna gått miste om. Det handlar om miljoner. Det kan vara så enkelt att de anställda helt enkelt betalats några öre under avtalslön. Andra har fått timlön fast de har tillsvidareanställning och därmed arbetstidsförkortningen till 38 timmar och skiftgångstillägget. Det handlar om helgdagar och ob:et.
* Hur hinner ni med? undrar jag.
-Det gör vi inte, säger Christel. Vi har varit tvungna att ta hjälp av bland annat Andreas Johansson på Pågen. Det har gått bra i alla fall – på ett företag har vi gått från sju till 17 medlemmar efter avtalskontrollen.
Benny säger att det helt klart lönar sig:
– Om du lägger ner tid och jobb på avtalskontroll och det ger två nya medlemmar så får du ju också in deras medlemsavgifter och kan jobba vidare. Därefter får vi en naturlig närvaro på arbetsplatsen och kan både hålla koll och hålla kvar medlemmar.
* Vad säger arbetsgivarna?
-Det kan vara hätskt, säger Christel. Men de ger med sig efter ett tag. Det skapar ordning och reda. Vad gäller till exempel Bagarboden fick vi tips om oegentligheter. Vi lyckades få ut en lönefodran på 90 000 kronor till två medlemmar för att de fått fel lön. Dessa två kommer ju att fortsätta att bevaka avtalet. Och de kommer att vara kvar i facket. En av killarna bjöd mig att vara med och fira det iranska nyåret.

Allt mer kaotiskt
Att veta vad som bör göras är således inte så komplicerat, även om det är tids- och arbetskrävande.
Problemet är den nya och allt mer kaotiska arbetsmarknaden som håller på att skapas. Den praktiska möjligheten att kontrollera att rätt löner betalas ut finns givetvis om de inhyrda arbetarna kommer från ett bemanningsföretag som Livs organiserar. Det finns exempel på sådana, bland annat Lernia.
-Hängavtalet har egentligen en bättre skrivning ur facklig synpunkt. Det ger oss en tydligare rätt att bevaka tillämpningen av kollektiv?avtalet, säger Christel Niby.