– Idag har vi en grundbemanning på cirka 200 personer i produktionen. Därtill har vi som mest 100 inhyrda vid arbetstoppar, men det är egentligen inte frågan om arbetstoppar utan om hel säsong som sträcker sig från april-maj till december, säger Berit Starkenberg, vice klubbordförande på Kraft Foods i Upplands Väsby.

[Ur nummer: 01/2010] Hon tycker inte att det är rätt att arbetsgivaren år ut och år in kan använda sig av så många inhyrda. Det är inte bra för företaget, det är inte bra för de anställda. Det är inte bra för de inhyrda, som ofta är ungdomar, och som känner sig utnyttjade och kränkta, när de inte får fast anställning. Det är ju så mycket som följer med det, möjlighet att ta lån, köpa hus och bil.
Hon menar att tanken med bemanningsföretagen kan fungera vid arbetstoppar och sjukdom, alltså som en begränsad företeelse, men i verkligheten ser det annorlunda ut. De som jobbar i bemanningsföretagen sitter för evigt löst och vågar inte säga hur det egentligen är, för det skulle innebära en kritik mot kundföretaget som den inhyrde är beroende av och vill bli direktanställd av.
– Man ska våga säga hur det är och kräva sin rätt, även när man jobbar på ett bemanningsföretag, men jag är rädd för att det inte går, säger hon.
– Det som hände hos oss hösten 2004 var att 139 anställda sades upp på grund av arbetsbrist, men genom att så många undantag gjordes på grund av ”felaktig kompetens” så drabbades många som jobbat länge, tio år eller mer, av uppsägning. Om inte tio års erfarenheten ger kvalifikationer vad skulle då göra det?
Hon tycker inte att det är bra att ta in folk på det här sättet från bemanningsföretag. Att köra en linje på Marabou är inte något som man kan gå en utbildning för att lära sig. Det är något som man lär sig genom att jobba. Det bygger på erfarenhet.
– Det är vårt argument för att företaget ska ha egna anställda. Arbetsgivaren har rätt att säga upp på grund av arbetsbrist, men om man säger upp allt för många, så att grundbemanningen inte är tillräcklig, då ska också de som sades upp återanställas.
* Får de inhyrda rätt lön?
– Vi har ett avtal som ger de inhyrda som haft direktanställning innan rätt till sina gamla löner.
Berit säger att Livs stämning av Marabou, för rätten till återanställning, är viktigt. Det ska inte vara så att man som anställd är utelämnad åt arbetsgivarens godtycke. Alla arbetstagare ska ha lika värde.
* Kan du tänka dig att sätta ett tak på inhyrningen, en procentsats?
– Ja, jag skulle kunna tänka mig det. För oss som är fast anställda finns en smärtgräns för hur många inhyrda det bör vara. Inhyrningen har glidit iväg, det behövs en uppryckning inom hela branschen och inom hela LO-familjen. Vi behöver se över det fackliga medlemskapet så att inte de inhyrda ramlar mellan stolarna.
* Vet du om de inhyrda har fungerande fackklubbar?
– Jag har aldrig hört talas om en sådan.