[Ur nummer: 01/2010] Det klagas mycket på tvättstugan. Eländet med att boka tid. Grannarna som inte tar bort luddet, eller glömmer städa. Men Nordiska museets utställning ”Tvättstugan” belyser en annan aspekt: vilket unikt folkhemsprojektet det är. Endast i Finland finns något som motsvarar Sveriges allmänna tvättstuga.
Här var HSB pionjärer på 20-talet, och på 50-talet kom den riktiga tvättstugeboomen. Visionen var ett renare, mer demokratiskt och jämställt land. I dessa tider när miljön kräver nya lösningar känns det vältajmat att påminna om denna kollektiva lösning. När vi tvättar gemensamt gör vi det nämligen mer sällan, vi fyller maskinerna mer och hushåller alltså med resurserna.
Tvättstugan är ett speciellt rum, offentligt men samtidigt privat. Och det orsakar konflikter. Nordiska museet har uppmärksammat fenomenet tvättstugeilskan, och tapetserat flera väggmeter med autentiska arga lappar. Komisk, men samtidigt nedslående läsning. För denna utställning visar att den älskade, hatade tvättstugan bygger på att vi lär oss samsas. En viktig liten tankeställare i tider då alla ska ha sin egen maskin. Lite bekvämare. Men mycket sämre i det långa loppet.