Björn Larsson, klubbordförande på Campbells soup, berättar om konflikten för 17 år sedan

Fabriksgrinden finns kvar. Där måste strejkvakter stå om det blir strejk och lockout. Björn Larsson stod där själv för 17 år sedan. Det är en bild av facklig kamp som kommit allt närmare i årets avtalsrörelse.

[Ur nummer: 04/2010] På Campbells soup i Kristianstad är det korv och potatismos till lunch måndagen den 22 mars. Livs varsel om stridsåtgärder är fortfarande avlägset. Det gäller blockad mot nyanställning, övertidsarbete och utökad bemanning och träder i kraft den 1 april, alltså om en dryg vecka. Fortfarande är det inte varslen om stridsåtgärder som är det stora samtalsämnet och det finns tid kvar för medlarna som kallas Opo (opartisk ordförande) och för parterna.
 
– Det kan plötsligt lösa upp sig om Svenskt näringsliv ger grönt ljus för arbetsgivarorganisationerna att göra upp, konstaterar Björn Larsson som dricker kaffe i matsalen och sedan går genom fabriken och ut till grinden för att peka.
 
– Här var det jag stod 1993. Strejken gick över i lockout och den varade i en knapp vecka. Det mesta gick lugnt till. Lastbilarna körde fram till grinden och när vi som var strejkvakter talade om att det var stopp, att det var strejk, gjorde de flesta tummen upp och vände. Jag minns bara att det var trassel med en bil som hade en maskin som skulle installeras och ville ha dispens. Som sagt. Det var 17 år sedan och det kan bli verklighet igen. Det måste vi vara beredda på, säger Björn Larsson som numera är ordförande i Livsklubben på Campbells med ett drygt 40-tal medlemmar.
 
Han sitter också med i Region Syds verkställande utskott som sätter konfliktorganisationen på fötter.
 
– Vi ska själva ha klubbmöte på Campbell, då har vi chans att informera medlemmarna.
 
Han tror att Livs kan få draghjälp från Handels som varslat om strejk till påskhelgen
 
Mjuk stridsåtgärd
På Campbells gör de torra soppor. Det transnationella företaget har starka svenska varumärken som Blå band och Varma koppen. Även om påskhelgen är en av de främsta säljhelgerna för dagligvaruhandeln, Ica, Willys och Citygross så tror inte Björn att en övertidsblockad på Campbells kommer att ha en så stor betydelse. Det är en mjuk stridsåtgärd.
 
– Det övertidsarbete som vi har här är på morgonen för dem som förbereder produktionen.
 
Vid en konflikt blir det ändå en hel del saker som klubbstyrelsen kommer att behöva överväga och ta ställning till. Det är den regionala konfliktkommittén och arbetsplatsklubbarna som ska leda det lokala arbetet under blockad, strejk eller lockout, men den får inte fatta några beslut om stridsåtgärder eller dispenser. Sådana beslut får endast fattas av Livs förbundsstyrelse.
 
Arbetsgivaren har en skyldighet att respektera stridsåtgärderna. Om övertidsblockaden träder i kraft den 1 april klockan 12 får till exempel inte Campbells soup beordra något övertidsarbete, såvida inte dispens sökts och beviljats av Livs förbundsstyrelse.
 
Omdirigering går ej
Omdirigering av last och produktion till andra fabriker får heller inte göras och i fallet med Campbells soup är det heller inte praktiskt möjligt, enligt Björn, eftersom det bara finns två fabriker som gör torra produkter inom företaget och den andra ligger i Ütrecht i Holland, men den har inte samma maskiner.
 
* Hur är det med inhyrda från bemanningsföretag?
– Det har vi inte normalt. Det är speciell kompetens för tillfälliga projekt. Det har vi också möjlighet att hålla koll på.
 
* Är det rimligt av Livs att begära högre lön, när stora delar av verkstadsindustrin befunnit sig en djup kris?
– Ja, det tycker jag. Det är ju ganska uppenbart att om inte vi tar ut en högre lön så kommer en större del av vinsten att gå åt bonusar till direktörer och till aktieutdelning. Den har ju inte upphört bara för att delar av industrin, framförallt bilindustrin, gått på knäna.
 
* Hur mycket tjänar ni?
– Vi ligger rätt bra på snittet för Livs, 21 000-22 000 kronor i månaden.
 
För Björn är det också viktigt att göra något för att hindra rundningen av Las.
 
– Det sätter anställningstryggheten ur spel om arbetsgivarna kan säga upp en tredjedel av de anställda och sedan låta ett bemanningsföretag anställa dem och hyra in den som de vill ha. Så gick det till på Marabou och så kan vi inte ha det.
 
Unionens avtal en besvikelse
Eva Nilsson som jobbar i lagret tycker att det är rätt av Livs att inte godta Livsmedelsföretagens nollbud eller medlaren Opos höjning med 0,7 procent. Mer måste till för att det ska bli nytt avtal. Unionens
uppgörelse tycker hon var en besvikelse. Tjänstemännen i Unionen gjorde upp på egen hand och fick 2,6 procent på 18 månader med start från och med 1 juni, det är två månader utan höjning.
 
– Inget vidare, säger Eva Nilsson.
 
Hon var liksom Björn strejkvakt 1993 och minns det utan någon känsla av oro. Det var bra sammanhållning. Björn minns att de hade problem med syndikalister som jobbade under strejken och blev strejkbrytare för att de inte hade någon egen strejkkassa. Det här är något som oroar Jan-Olof Ferm, som ligger på rygg i fabrikshallen och skruvar på en linje.
 
– De oorganiserade är ett bekymmer, säger han. De skapar oro. Jag är rädd för att det blir slitningar mellan oss, när det hettar till.
 
Björn tycker att det är ganska enkelt.
 
– De oorganiserade har själva valt att stå utanför och får ta konsekvensen. Blir det konflikt får de helt enkelt ta av de pengar som de låtit bli att använda till att betala fackavgift.
 
Jan-Olof Ferm var också med 1993, men var inte fackligt aktiv då, och har inte så många minnen.
 
* Kan du tänka dig stå strejkvakt?
– Ja, det kan jag, men jag hoppas verkligen att det inte går så långt som till strejk eller lockout, säger han.
 
Per-Ola Nilsson frågar om konfliktersättningen och Björn talar om att det är halva bruttolönen, med tak på 520 kronor, ingen skatt. Men att det är förbundsstyrelsen som tar det aktuella beslutet om storleken. Maria Kinning är inte heller med i klubbstyrelsen, men har varit med i Livs tjejsatsning. Hon menar att det behövs mycket information till medlemmarna. Det är få som följer händelseförloppet i avtalsrörelsen.
 
* Kan du tänka dig att vara strejkvakt?
– Ja, det kan jag, säger hon.