Livs avtalsansvarige är mer nöjd med förra avtalet än med det nya

Det är ett godtagbart resultat med tanke på arbetsgivarnas nollbud. Så beskriver Gerald Lindberg, Livs andre ordförande och avtalsansvarige, innehållet i det nya Livsmedelsavtalet.

[Ur nummer: 05/2010] Livs hade krävt ett ettårigt avtal med 2,6 procent i lönehöjning. Resultatet blev ett avtal på 22 månader med en total höjning på 3,2 procent; 0,9 procent från den 1 juni 2010 och 2,3 procent från den 1 juni 2011.
– Man får väl säga att det är godkänt även om det är oerhört baktungt, konstaterar Gerald Lindberg.
Han är betydligt mer nöjd med det avtal som förbundet tecknade 2007. I snitt tjänar nu livsmedelsarbetarna 22000 kronor i månaden.
– Det har fört med sig att Livs har lyft från låglöneträsket och att vi inte längre är ett låglöneförbund. Vi fick inte heller del av låglönepotten då vi låg över snittet för LO-kollektivet. Det är positivt. Det har vi inte gjort tidigare.

Generella utlägg
Det som han vill framhålla denna gång som positivt är framstegen på andra områden.
En stor seger, som han ser det, är att 75 procent av potten kommer att läggas ut generellt om de lokala parterna inte kan komma överens.
– Det är ett direkt svar på arbetsgivarnas försök att komma undan att förhandla för alla anställda. Att de inte vill lämna ut uppgifter om de som är oorganiserade. Det kommer vi aldrig att acceptera. Vi kan inte gå med på delade potter.
Han berättar att arbetsgivarparten var mycket missnöjd med det generella utlägget på 75 procent. Det går helt emot strävandena mot individuell lönesättning.
– Det här är helt självförvållat. Arbetsgivarna måste tänka om för att få oss på bättre tankar.
En annan framgång som han vill lyfta fram är lösningen på bemanningsfrågan, det vill säga reglera inhyrning på ett sådant sätt att rätten till återanställning inte kränks.
– Jag tycker att vi tagit ett stort steg mot en acceptabel lösning. Vi vill ha ett större inflytande och har nu tagit ett första steg. Den överenskommelse vi gjort innebär att vi inte kommer att hamna i samma situation som vi gjorde på Marabou.
Fackförbundet IF Metalls lösning på bemanningsproblematiken förkastar han totalt.
– Denna lösning ger arbetsgivaren möjlighet att välja vilka som ska återanställas. Den här typen av godtycklighet är något som vi aldrig kan gå med på. Vi hade hellre varit utan en överenskommelse än gått med på detta.

”Inga hurrarop”
Han tror inte att arbetsgivarparten möttes av några hurrarop från sina medlemmar. Det som möjligtvis fått arbetsgivarnas gillan?de är den låga nivån på lönehöjningarna första året. På den punkten hade Livs velat ha en jämnare fördelning över tid.
– Det som avgjorde att vi ändå sade ja var att vi fick till en acceptabel lösning när det gäller bemanningsfrågan och att vi fick igenom ett generellt utlägg på 75 procent om de lokala parterna inte kommer överens. Det vägde tungt. Men det var inte helt givet att vi skulle säga ja. Det var efter långa diskussioner med så väl förhandlingsdelegation som förbundsstyrelse.
Han vill passa på att ge alla medlemmar beröm för den enorma kampvilja som de uppvisade.
– Det känns skönt inför framtiden att veta att vi har medlemmarna med oss när vi bröstar upp oss. Vår konfliktorganisation fungerade väldigt bra, speciellt ute i regionerna.
Han är mindre tillfreds med hur samordningen har skötts inom industrin.
– Det är inte Metall eller Unionen som ensamma ska stå för normeringen. Det behövs en ordentlig utvärdering om hur vi ska stärka sam?ordningen som för övrigt fungerat bra inom LO.

Oviss framtid
Han konstaterar också att Industriavtalets framtid är oviss sedan Teknikföretagen utan förvarning sagt upp avtalet. Det gjordes den 29 april efter det att samtliga parter inom industrin var klara med sina kollektivavtalsförhandlingar.
– Jag är förvånad över att Teknikföretagen säger upp Industriavtalet. Det är ett mycket märkligt agerande. Det är definitivt inte det besked som svensk industri behöver idag. Facken inom industrin, vi måste nu ta oss en rejäl funderare på hur vi ska gå vidare.
* Hur har dialogen sett ut med de nordiska livsmedelsarbetareförbunden? Det finns ju planer på en samordning av avtalsrörelserna framöver.
– Vi har haft kontakter under hela processen men det tar tid att bygga upp en samordning. Den här gången lyckades vi inte få till avtal som löper ut samtidigt.
Han konstaterar till sist att årets riksavtalsförhandlingar var de märkligaste han varit med om under sina 20 år.
– Jag skulle vilja påstå att vi inte förhandlat ordentligt en enda gång med vår motpart. Det har jag aldrig varit med om. Inte heller att Svenskt Näringsliv helt dikterat villkoren.