Thailändskt fack för migrantarbetare vill ha inflytande över bärplockarnas avtal

Billig mat skulle inte finnas utan migrantarbetare som jobbar på grönsaksodlingarna i Spanien, grisfarmar i Polen och i blåbärsskogar i Sverige. Det blev plötsligt tydligt när thailändska bärplockare hamnade i akut nöd efter utebliven skörd förra sommaren.

[Ur nummer: 06/2010] Junya Yimrasert representerar några av dessa bärplockare som hoppades på att tjäna pengar på bärplockning vid den europeiska polcirkeln. Hon är ordförande i Migrant Workers Union Thailand, en fackförening som bildades för bara ett knappt halvår sedan, den 14 december 2009.
De thailändska bärplockarnas protester mot miserabla förhållanden blev omskrivna i svenska media. Regering och riksdag sa att det var en fråga för arbetsmarknadens parter att lösa och det startades en facklig insamling för att hjälpa dem ekonomiskt.

Småbönder från norr
Bärplockarna var småbönder från det fattiga norra Thailand som hade lockats att åka till Sverige av förmedlingsfirmor som sa att de kunde tjäna grova pengar, upp till 80000 kronor under en säsong. Men förra året slog skörden fel och bärindustrin som skulle ha köpt bären tog inget ansvar för följderna. Ingen ville ta något ansvar för migrantarbetarnas situation.
Förra året kom det cirka 6000 thailändska bärplockare med arbetstillstånd och ytterligare 2000 med turistvisum. 80 procent av dessa kom hem skuldsatta, enligt Junya Yimrasert.
– Det var svenska företag som anlitade thailändska förmedlingsfirmor. Det är en smutsig verksamhet i Thailand med mycket pengar under bordet. Det är många som försöker göra sig en vinst. Kostnaden för en fattig småbonde att ta sig till Sverige ligger på mellan 17000 – 22000 kronor. Många lånar upp dessa pengar, säger hon.
Migrantarbetarnas fackförening har omkring 1500 medlemmar. De är fattiga småbönder från provinser i nordöstra Thailand, där det råder torka en del av året och på grund av dessa förhållanden är de tvungna att säsongsvis emigrera. De jobbar i Korea, Taiwan, Spanien, Polen och Sverige.
Fackföreningen bevakar det som händer de thailändska migrantarbetarna runt om i världen, protesterar hos ambassader och bedriver kampanjer för att få hem strandsatta och skuldsatta thailändska arbetare.

Pengar gick till stämning
– Vi har använt pengar som vi fått från den svenska insamlingen till att stämma en förmedlingsfirma i Thailand som tog ut avgifter för resan. Vi kräver kostnaden tillbaka. Det handlar om 450 skuldsatta bärplockare som varit i Sverige.
Förra sommarens blåbärsfiasko ledde till diskussioner om villkoren för migrantarbetarna som jobbar inom blåbärsindustrin.
Kommunal som organiserar lantarbetarna i Sverige tog på sig uppgiften att försöka förbättra villkoren för bärplockarna och träffa ett kollektivavtal med bärindustrin. Avtalet finns inför årets bärsäsong som börjar i juli och sträcker sig till oktober. Det är baserat på avtalet för jordgubbs?plockning. Arbetstiden är reglerad till 40 timmar i vecka och lägsta lönen ligger på 16300 kronor i månaden.
Junya Yimrasert tycker inte att kollektiv?avtalet för blåbärsplockning är utformat så att det löser migrantarbetarnas problem. Hon hade velat att Kommunal hade tagit kontakt med hennes fackförening innan avtalet träffades. De thailändska bärplockarna borde ha fått vara med och fått ha en åsikt om villkoren under vilka de och andra migrantarbetare ska arbeta.
– Nu är det som om de thailändska bärplockarna inte finns. Vi är åter igen osynliga, säger hon.

Helt andra fackliga krav
Hon hade velat ställa helt andra fackliga krav. Hon hade velat att Kommunal skulle ha krävt att förmedlingsfirmorna och bärindustrin hade stått för alla kostnader för migrantarbetarnas resor, tillstånd, boende, arbetsverktyg och så vidare, och framförallt hade hon velat att förra årets thailändska bärplockare, de som blev skuldsatta, hade fått komma tillbaka till Sverige för att få en chans att betala av sina skulder.
Men Kommunals avtal är utformat utifrån svensk standard.
– En lön på drygt 16000 kronor i månaden minus skatt på 25 procent är inte tillräckligt för att täcka de thailändska bärplockarnas kostnader. De kommer att göra en förlust. Dessutom betalar de skatt utan att ha tillgång till välfärdssystemet, säger hon.
I 20 år har Junya Yimrasert arbetat med migrantarbetarnas frågor. Först i Hongkong och sedan i Thailand. De thailändska migrantarbetarna utgör omkring 300000 människor. Globalt hör de till en rörlig arbetsstyrka på omkring 200 miljoner människor som tjänar sitt uppehälle i andra länder. Utan denna underbetald, utsatta och globala arbetskraft skulle inte livsmedelsindustrin ha tillgång till billiga råvaror.

Visar film om fiaskot
Junya Yimrasert är i Sverige för att tala om de thailändska blåbärsplockarna. Hon har med sig en film om deras kamp för erkännande och bättre villkor som heter 2009 Bluberry Fiasco in Sweden. Hon är hitbjuden av thailändare i Sverige och har träffat LO, Kommunal och GS samt journalister. Efter att hon har varit i Sverige ska hon åka till Polen.
200 thailändska arbetare har under falska förespeglingar lockats till Polen för att arbeta på avlägsna gårdar inom kyckling- och grisuppfödning, svamp- och jordgubbsodling. De har blivit utnyttjade som arbetskraft på en spagettifabrik. 20 personer, 18 män och 2 kvinnor har blivit skuldsatta och inte kunnat åka hem.
I mars skrev hon ett protestbrev till den polska ambassaden i Thailand och krävde att polska myndigheter undersöker och ingriper mot missförhållandena.
Förra året skedde samma sak i Spanien. 19 thailändska migrantarbetare blev strandsatta och skuldsatta efter att ha jobbat ett år inom tomatodling i Murcia. Det var bara några månader efter katastrofen för thailändarna i den norrländska blåbärsskogen.