– Vi har sagt att det bästa är att fackföreningar med facklig styrka, så som svenska Kommunal, förhandlar för migrantarbetarna i de länder som de arbetar i, säger Sue Longley, ansvarig för migrant- och lantarbetare på IUL.

[Ur nummer: 06/2010] Hon säger att IULs rekommendation är att migrantarbetarna ska gå med i de fackföreningar som finns i mottagarländerna. Hon säger att det kan vara svårt för migrantarbetarna att ha råd med medlemsskapet, men menar att det finns många olika lösningar på problemet.
– I Spanien har fackföreningarna förhandlat upp migrantarbetarnas löner, utan att de varit medlemmar. I Holland har facken förhandlat för de papperslösa, säger hon.
Hon betonar att det finns många olika lösningar. Det gäller att vara flexibel. Det är inte heller ett problem som bara rör relationen mellan arbetare i rika och fattiga länder Det är ett känt faktum att det kommer många migrantarbetare från fattiga länder till EU, USA och oljeländer, men det kommer också många migrantarbetare från fattiga länder till andra fattiga länder. Migrantarbetarna är en del av arbetsstyrkan inom den globala matproduktionen.
En möjlighet är att fackligt organiserade migrantarbetare tar med sitt medlemskap till det land de gästarbetar i. Så har lantarbetarfacket i Kazakstan och Krigistan löst problemet. Det gjordes en överenskommelse i år.
– Att det finns migrantarbetare från Thailand i Polen har vi just fått upp ögonen för. Vi har ju tidigare sett polska arbetare jobba i andra EU-länder. Dessutom rymmer Thailand många migrantarbetare från Burma som jobbar i räkindustrin.

Fotnot: IUL har tagit fram en handbok om hur fackföreningar kan jobba med att organisera och försvara migrantarbetare. Den är från 2008 och heter Workers and unions on the move.