Bild:

[Ur nummer: 07/2010] – Det här är mitt andningshål. Att komma hit efter att ha jobbat en hel dag på bageriet och dansa till Claes Lövgrens är det jag lever för, säger Britt Ekberg.
I skogen mellan Eskilstuna och Strängnäs ligger Barva bygdegård som är ett känt ställe för alla danssugna. En torsdagskväll spelar Claes Lövgrens som är Britt Ekbergs favoritband.
När klockan närmar sig åtta tystnar musiken. Det är dags för en fikapaus. Britt Ekberg har med sig två kompisar, Tore och Lars, som hon också dansar med.
Nu bjuder Britt på kaffe och fikabröd från bageriet där hon jobbar, Skogaholms i Eskilstuna. I morse gick hon upp klockan sex, och hon har slitit hela dagen i brödpaketeringen.
– Jag hann bara hem och byta om, säger hon. Och så gav jag mig iväg hit till Barva för att dansa. Mitt liv har bestått av dans, det är bugg, gammeldans och slowfox. Jag har åkt Sverige runt i bil och bott i tält. Jag har levt för dansen.
Så här skriver hon själv om sin passion:
”Det ska vara en härlig danslåt om hjärta och smärta och blunda med ögonen och bara njuta. Det är förstås ett extra plus om han är mysig också.”

Lömska svärmar anfaller
Bakluckan på bilen står öppen och Britt skär upp fikabrödet och häller upp kaffet. Tore passar på att byta skjorta; han har dansat så intensivt att den blivit blöt, vilket också är ett tecken på att man är en populär dansare. Bytet måste gå snabbt, eftersom myggen anfaller i lömska svärmar.
Britt har dansat i drygt 30 år, hon började 1978, och lärt känna folk från när och fjärran. Det är en speciell värld, mycket spex och rappa ordväxlingar. Man retas och skojar mycket med varandra.
Alla dansar med alla. Både karlar och kvinnor bjuder upp. Dansen pågår hela året, genom hela Sverige. Hit till Barva kommer folk från Örebro, Västerås och Dalarna.
– Jag är självlärd, säger Britt.
* Brukar du titta på ”Lets dance på teve”?
– Ja, det gör jag. Jag tycker att det är skitbra. Det är roligt att se hur snabbt de lär sig och hur duktiga de professionella dansarna är.
Både hon och Lars konstaterar att det är mer formellt på teve. Kroppskontakten består bara av höft. Ryggen är rak i tävlingsdans. Så är det inte bland de riktigt frälsta dansarna, då är det som hon säger ”kroppskontakt hela vägen”.
* Har du några tips för den som vill börja?
– Gå en danskurs och ta mod till dig och våga bjuda upp. Du kan också köpa ett par skor som är bra att dansa i. Mina har mocka under. Det blir bra glid.
Hon har varit med och tävlingsdansat, Hälsingehambo. Som bäst har hon kommit 59:a av 1500 dansande par. Att det är frågan om en levande kultur är det ingen tvekan om.
– Kultur är det i högsta grad, säger både Britt och Lars.
De utövar och formar denna kultur och brukar gå in på nätet och läsa om banden och var de spelar.

Samåker till dansbanor
Tore och Lars har hon känt länge. De samåker till dansbanorna, de har varit en del av ett stort gäng som åkt Sverige runt och dansat, det är bra för humöret på vinterkvällar, när det är mörkt. Bäst är det ändå på sommaren i den ljusa natten.
Det är mannen som för. Kvinnan följer med.
– Det är den som följer som måste vara duktig, säger Britt och skrattar, när Tore och Lars protesterar.
Hon brukar dansa med någon av dem i början för att värma upp. I morgon har hon tagit ledigt. Det är förmodligen klokt för nu sätter bandet igång igen och hon tänker dansa hela natten.