De avslöjanden som journalisten Günter Wallraff gjort under förklädnad har fått tyskarna att se sitt samhälle med nya ögon. I 40 år har han väckt debatt med sitt speciella arbetssätt. Att wallraffa är idag ett svenskt verb. Nu har han kommit ut med en ny bok, där han på sitt klassiska maner wallraffat på ett bageri.

[Ur nummer: 07/2010] Günter Wallraff är inte alls så barsk som jag föreställt mig. Han ger ett vänligt och nästan ödmjukt intryck när vi ses på Norstedts förlag i Stockholm. Jag är en i raden av journalister som denna dag tilldelats en halvtimme för att intervjua honom om hans nya bok Rapport från vår sköna nya värld.
Vårt samtal sker med hjälp av tolk från tyska till svenska. Han lyser upp när jag berättar att ett utdrag ur boken, reportaget ”Frallor till Lidl”, ska publiceras i Mål & Medel.
– Prima, säger han och ler brett.
Han uppskattar att det är en facklig tidskrift som ska publicera hans text. Själv har han i stort sett alltid varit medlem i facket. Under sina år som fabriksarbetare var han medlem i IG Metall. Nu är han medlem i det tyska journalistförbundet samt det tyska byggnadsarbetareförbundet, IG BAU. Där gick han med efter att ha fått kännedom om att städare blivit mobbade för att de var medlemmar.
– Jag är inte medlem i något parti, brukar rösta på olika, men jag tycker att fackligt medlemskap det är ett minimum, förklarar han.
Sedan 2007 skriver han för den tyska tidningen Die Zeit. Det är reportage som varit publicerade i tidningen som nu ges ut i bokform. En av hans berättelser, som orsakat rubriker, är den om bageriet Weinzheimer som levererar bröd till lågpriskedjan Lidl.
I fyra veckor jobbade han under antagen identitet som bageriarbetaren Frank Kimmerle. Han lade sig till med svart hår och mustasch för att se yngre ut. Günter Wallraff har hunnit fylla 67 år men är mycket vältränad vilket varit en förutsättning för att orka med det tunga slitet.
Han är fortfarande upprörd över de miserabla arbetsförhållandena på bageriet. Han hade svårt att föreställa sig att det kunde vara så illa ställt i dagens samhälle. ”Det var som om fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen inte hade existerat och deras framgångar aldrig nåtts”, som han själv skriver i boken.

Ingen erfarenhet
Innan han tog jobbet på bageriet hade han inte några tidigare erfarenheter från livsmedelsindustrin. Inte heller hade han bedrivit någon research inom denna industri som journalist, endast som konsument.
– Efter att jag arbetat på Lidl-bageriet så prövade jag en kort period att arbeta på ett ekologiskt bageri. Det var som dag och natt, där var betydligt bättre arbetsvillkor. Bara en sådan sak att det luktade gott och inte mögel när man kom dit på morgonen. Produkterna var tio procent dyrare men när det gällde kvalitén vad det en enorm skillnad. Det viktiga är kanske att göra konsumenterna mer medvetna om det här, att man inte gör sig själva någon tjänst genom att betala ett lågt pris.
Jag undrar över reaktionerna bland arbetarna på Lidl-bageriet efter att det blev känt att de haft Günter Wallraff som arbetskamrat. Han berättar att arbetskamraterna reagerade väldigt olika.
I efterhand fick han till exempel veta att det var en av arbetarna som känt igen honom men av hänsyn inte avslöjat det. Idag är han en av Günter Wallraffs vänner men inte öppet.
– När jag slutade på bageriet fick ägaren de anställda att skriva på ett papper att de inte fick ha någon kontakt med mig, hade de det skulle de bli avskedade. Det var ett sätt att skrämma dem. När jag stod på fabriksområdet och delade ut tidningen med reportaget var det till och med de som var så rädda att de inte vågade ta emot ett ex av mig.
Ägaren kom också att polisanmäla Wallraff för hemfridsbrott för att han delat ut tidningarna.
– Jag tog kontakt med åklagaren. Jag sa att det faktiskt råder krig där och frågade hur det då var möjligt att bryta friden. Jag sa också att jag hemskt gärna ville ha en rättegång, att jag erkände alla brott. Snälla, snälla, sa jag, se till att det blir en rättegång så att det blir offentlighet kring det här men åklagaren lade ner målet.

Media satte press på Lidl
Reportaget från hans tid på bageriet fick dock den effekt som han hoppats på. Företaget hamnade både i TV och i den lokala pressen vilket ledde till att det blev ordentligt granskat. Det satte också press på Lidl som var bageriets enda kund och som hade stort inflytande över arbetsvillkoren.
– Man kan säga att det här var ett företag utav Lidls nåde. Arbetsgivaren betedde sig på så sätt att de anställda som hade åkt tre mil till jobbet kunde bli hemskickade då Lidl inte behövde några frallor och behövde Lidl många frallor så kunde de få jobba 14 dagar i sträck utan en enda ledig dag.
Lidl blev som företag till slut tvunget att reagera, bland annat ledde det till att arbetsgivaren tecknade kollektivavtal och att lönerna som varit mycket låga höjdes rejält.
– Nu pågår också en rättsprocess mot ägaren för det våld, den misshandel, som han har utövat mot de anställda. Jag ska själv tillsammans med flera andra upp i domstol om ett par veckor.
De fick alla brännsår och andra skador när företaget pressade det yttersta ur både människor och maskiner. I reportaget konstaterar han att de befinner sig i något som kan kallas för ”de brändas sällskap” med sår på både armar och överkropp.
– Jag tycker att det är med rätta som han står inför rätta, säger han.
Efter Günter Wallraffs avslöjanden har arbetarna organiserat sig i betydligt högre grad jämfört med tidigare. Det är han uttalat glad över. Det är en förutsättning för att för att förbättra arbetsvillkoren. Han berättar att de gått med i facket trots att arbetsgivaren utsatt dem för påtryckningar, det gick till och med så långt att ägaren hotade de anställda med att lägga ner företaget om de inte gick ur facket. Arbetsgivaren försökte sig även på andra tricks men de anställda lät sig inte luras.
Günter Wallraff har mycket god kontakt med den tyska fackföreningsrörelsen. Han har till och med fått pris av tyska Livs, NGG, för sitt arbete. Som han ser det behövs både facket och den här typen av avslöjande journalistik som han bedriver för att komma till rätta med de allvarlig problem som råder. Även om facket gör mycket så räcker det inte, menar han, situationen är så bedrövlig att facket bildligt och bokstavligt talat blivit upptryckt mot en vägg.
– De här fallen ökar dramatiskt, staplas på varandra och det finns ett godtycke överallt, säger han.

Diskuterar olika lösningar
Upprördheten går inte att ta miste på. Han har också diskuterat med fackliga företrädare om vad som skulle kunna göras. Bland annat har man diskuterat behovet av en insatsstyrka, en rörlig arbetsgrupp, som inte bara skulle bestå av folk som kan arbetsrätt utan den skulle också bestå av terapeuter.
– Människorna som jobbar på dessa arbetsplatser är ofta chockade och traumatiserade. Insatsstyrkan skulle komma ut på arbetsplatserna, ingripa där och se till att skapa offentlighet kring de här situationerna.
Han har också talat med ordförande för tyska LO och med medlemsförbund som NGG om att inrätta ett journaliststipendium. Detta stipendium är tänkt att gå till journalister som vill jobba i Wallraffs anda och under täckmantel ta jobb på företag för att dokumentera missförhållanden. Han skulle själv vara journalisterna behjälplig.
– Arbetarna riskerar sin anställning om de uppträder som informanter. Därför är det viktigt att slussa in någon som inte riskerar sitt jobb, som har flera möjligheter. Jag har också fått rätt i domstol att det är lagligt att gå till väga på det här sättet.

Fotnot: Günter Wallraffs reportage ”Frallor till Lidl” finns publicerat i Mål & Medels papperstidning. Det är ett utdrag ur Wallraffs nya bok ”Rapport från vår sköna nya värld”.