Den som inte fyller sin kvot av förslag riskerar att missa löneökning på hundratals kronor

På Coca-Cola-fabriken i Jordbro ska allt ständigt förbättras med hjälp av förslag från de anställda. Systemet fungerar, saker blir faktiskt bättre, men de uppskruvade målen skapar också stress.

[Ur nummer: 07/2010] Skyddsombuden har samlats i ett mötesrum en trappa upp för att gå igenom skyddsarbetet. De är samtliga med i Coca-Cola-klubbens styrelse. Åsikterna om förslagsverksamheten går isär.
Ingen är emot att det ska göras förbättringar, tvärtom. För skyddsombud är det viktigt att arbetsmiljön hela tiden förbättras och att risker och tillbud uppmärksammas. Det som diskuteras är hur det ska göras. Är det bra att ha siffersatta mål på antalet genomförda förslag en anställd ska komma med under ett år? Och är det bra att koppla denna prestation till lön?
– Jag är mycket kluven, säger Johan Claesson, Livs klubbordförande, men inte till systemet som sådant, det tror jag är bra, eftersom det leder till bättre arbetsmiljö, men till att koppla det till lönesystemet. Det ger inte rätt stimulans. Det gör att många blir stressade.
Företaget sätter varje år upp ett mål på antalet förbättringsförslag som den anställde ska lämna in. Den som inte uppnår målet får inte full löneökning. Och målet höjs hela tiden. I produktionen krävs i år 18 genomförda förbättringsförslag. I lagret som började senare med detta system räcker det med bara fyra.
Den som inte lyckas fylla sin kvot av förbättringsförslag riskerar att förlora mellan 150-200 kronor i månaden.

”Känns lite löjligt”
Torbjörn Grundström som jobbar på lagret säger att många av hans arbetskompisar blir stressade av målet.
– Jag kör truck. Andra plockar. Det är svårt att få tid att sätta sig och skriva ner förbättringsförslag. Dessutom känns det lite löjligt att göra det bara för sakens skull. Jag kan till exempel föreslå att jag ställer väckarklockan fem minuter tidigare för att inte behöva ha bråttom till jobbet.
Han menar att de siffersatta målen kopplade till lönebetyg skapar onödig stress.
Det blir konkurrens om idéer och till slut uppstår frågan om vad som ska gå först: Är det att se till att verksamheten fungerar eller att sätta sig ner och skriva förslag på förbättringar?
– Min uppfattning är att förslagen många gånger blir långsökta och lite löjliga, och att det slår orättvist på lönen för den enskilde, säger han.
Så kritiska är inte Alfonso Leon och Mikael Helgesson, och det kan bero på att de jobbar i andra delar av fabriken. Alonso som också är huvudskyddsombud jobbar i beredningen.
– Vi har speciella möten för att se vilka förbättringar som vi kan göra på vår avdelning. För oss fungerar det bra. Vi kan hjälpa och stödja varandra. Jag har aldrig haft några problem med att fylla min kvot och det tror jag inte de andra har heller, säger Alfonso Leon.
Men han håller med om att det vore bättre om förslagssystemet inte var kopplat till lönesystemet. Mer rimligt vore att lägga det som ett särskilt bonus.
Mikael Helgesson, som jobbar i verkstaden, delar den uppfattningen. Om pengar ska användas för att stimulera förslagsverksamheten är det bättre att det sker i form av en särskild bonus. Som mekaniker har han
inga problem att se förbättringar, det hör ihop med hans jobb. Ombyggnad av maskiner görs av mekaniker.

”Svårare med tiden”
– För mig går det lätt att komma med förslag på förbättringar. Jag hade från början en kvot på fyra per år. Nu är jag uppe i 50 förslag, säger han, men jag tror att företaget måste inse att det faktiskt blir svårare och svårare att komma med riktigt bra förbättringsförslag. Det är ju logiskt.
Alfonso håller med:
– Lägger företaget ribban för högt blir det ett spel för gallerina. Man föreslår att en pärm ska flyttas bara för att uppnå kvoten.
Alla verkar ense om att förslag på förbättringar är bra, det gynnar arbetsmiljön, men belöningen borde ligga utanför lönesystemet, annars finns en risk för att systemet i sig skapar orättvisor och stress.