Brittiska facket använder matdebatten för att tvinga fram bättre villkor inom köttbranschen

I Storbritannien har fackförbundet Unite lyckats med det nästan omöjliga, att garantera schyssta villkor hos alla företag inom köttbranschen. Det har man gjort genom en genomtänkt facklig strategi. Man har sett möjligheten och använt sig av den livliga matdebatten.

[Ur nummer: 10/2010] Det är regnigt i London och landet har nyligen fått en borgerlig regering. Nu väntar tuffare tider för facket och Unites lyckade strategi för organisering och styrka kommer att sättas på prov.
Sharon Graham är den inom Unite som är ansvarig för organisering, det vill säga medlemsvärvning, facklig skolning och avtalstecknande. Hon har all anledning att känna sig nöjd med sitt arbete. Det är hon som hållit i den framgångsrika kampanjen om likvärdig behandling och fasta jobb inom köttbranschen som inleddes för fem år sedan.
Vi har bestämt träff med Sharon Graham på Transport House vid Holborn. Det har gått två år sedan vi senast sågs. Hon är sig lik, otroligt energisk och mån om att få så mycket som möjligt sagt på den korta tid vi har på oss. Hon har extremt mycket att göra just nu. Det förekommer ”unionbusting” på ett brittiskt kalkonföretag där arbetarna precis skulle rösta om fackligt erkännande.
Hon ger oss en artikel ur The Guardian där hon intervjuats om händelserna på kalkonföretaget och övergår sedan till att tala om betydligt mer positiva saker.

Leverantörerna kartläggs
Det är en fantastisk berättelse. Hon är märkbart stolt över hur kampanjen inom köttbranschen utvecklats. Tack vare närvaron på arbetsplatserna har Unite kunnat kartlägga förhållandena hos leverantörerna till stormarknadskedjorna.
Handelsledet är mycket koncentrerat. Det domineras av några få jätteföretag så som Marks & Spencer, Tesco, Sainsbury och Asda (ägs av Wal-Mart). Dessa har pressat sina leverantörer att sänka kostnaderna vilket fått svåra konsekvenser för de anställda som har delats i två grupper, fast anställa och inhyrda, där de förra utgörs i huvudsak av inhemska, brittiska arbetare och de senare av migrantarbetare.
Köttpackningsföretagen hade som en följd av den starka prispressen minskat kärnan av fast anställda och använt sig av bemanningsföretag. Andelen inhyrd arbetskraft låg på cirka 50 procent.
Det Unites kartläggning visade var att både de fast anställda arbetarna och de inhyrda var exploaterade och diskriminerade. De fast anställda hade inte kunnat förbättra sina villkor på grund av att de blivit utkonkurrerade av de inhyrda. Och dessa var själva exploaterade, eftersom de inte hade fått samma lön och villkor som de fast anställda.
Unite presenterade bevisen för diskrimineringsmyndigheten, Equality and Human Rights Commission, som inledde en egen undersökning om det förekom strukturell diskriminering.
Undersökningen resulterade i en rapport som innebar ett stort genombrott för Unites kamp för likabehandling och fasta jobb inom köttbranschen.
Sharon Graham skjuter rapporten, en tjock lunta med rosalila framsida, över bordet. Här står svart på vitt att det förekommer diskriminering inom branschen som omfattar såväl företag inom fågel som fläsk- och nötkött. Helt klart råder stora skillnader mellan de fast anställda och de inhyrda fast de gör samma jobb. Hon förklarar att det inte hade varit möjligt att bevisa detta utan hjälp från Unites medlemmar.

Alla har involverats
Det fina med kampanjen är att den varit arbetsplatsbaserad och riktad mot alla typer av köttföretag, såväl fast anställda som inhyrda migrantarbetare har involverats och det har också haft positiv effekt på organisationsgraden.
Unite är idag närvarande inom varje stormarknadskedjas leverantörsled och man organiserar nu majoriteten av köttarbetarna inom landet (58 procents organiseringsgrad). Hela 89 procent av leverantörerna inom kycklingsektorn har kollektivavtal och inom nöt- och fläskköttsföretagen är det omkring 60-65 procent. För fem år sedan var mer än 50 procent inhyrda, idag handlar det om cirka 20 procent.
– Vi har inom kampanjen lyckats rekrytera tusentals nya medlemmar inom köttsektorn, berättar Sharon Graham och pekar mot whiteboarden där medlemssiffrorna månad för månad är skrivna med svart tusch, precis på samma sätt som vi såg dem förra gången.
Något överraskande var det också när Asda, som ägs av Wal-Mart som är ökänd för sin antifackliga hållning, under myndighetens arbete med rapporten tog kontakt med Unite och inledde diskussioner.
– Det var riktigt stort, konstaterar Sharon Graham och berättar att de haft diskussioner med Asda och köttleverantörerna om vad de kan göra åt det hela, hur mycket det skulle kosta att få lika lön för de inhyrda. I Asdas fall skulle det inte kosta mer än två miljoner pund, som är mindre än vad stormarknadens kampanj för att köpa två och få en gratis kostar.
– Jag hade hoppats att stormarknaderna skulle ha gjort något självmant. Men nu gjorde de inte det förrän diskrimineringsmyndigheten grep in.

Brist på likabehandling
Diskrimineringsmyndigheten har dragit tre slutsatser: För det första råder brist på likabehandling vad gäller britter och migranter, det finns två grupper av arbetare och det skapar spänningar mellan dem och i samhället. För det andra finns ett stadigvarande problem, det är inte bara under högsäsong som inhyrda migrantarbetare finns, det är under flera år. För det tredje har stormarknadskedjornas egenkontroll inte fungerat, de har inte själva kunnat se problemet.
– Slutmålet är att alla stormarknader i sina leverantörskedjor ska ha fasta anställningar och likabehandling, säger Sharon Graham.
En arbetsgrupp har nu bildats som ska göra något åt de missförhållanden som kommit fram i rapporten.
– Gruppen har uppmanat stormarknaderna och leverantörerna att göra något åt det här. Om de inte gör det kommer det att bli legala följder. Myndigheten har möjlighet att vidta sanktioner.
Hon berättar att de alla sitter runt samma bord och diskuterar fram vad som ska göras. Det är Unite, stormarknadskedjorna, leverantörerna och bemanningsföretagen. Och så är det branschorganisationerna och så är det diskrimineringsmyndigheten.
– Det handlar inte längre om ifall det förekommer diskriminering, utan vad som måste göras för att den ska upphöra.
Målet är att reglera anställningar och likabehandling med hjälp av avtal mellan facket och varje leverantör.
– Utan tvekan var det så att ingen lyssnade på oss 2005 när vi började denna kampanj. Nu lyssnar de på oss. Nu lyssnar de på Unite, för allt vi har lagt fram har visat sig vara korrekt. Ingen skulle ha gjort det utan vårt tryck.