20-åringar slits ut efter ett par års arbete

Många av arbetarna på tonfiskfabriken har drabbats av svåra belastningsskador och tvingats sluta utan ersättning. För ett år sedan bildade de föreningen Döda händer.

[Ur nummer: 12/2010] En av initiativtagarna till att föreningen bildades var Edna Guzman, som är 43 år, och medlem i fackföreningen Ustrial.
Edna Guzman, som idag är ordförande i föreningen Döda händer, har jobbat 18 år på tonfiskfabriken och har så kraftiga besvär att hon varken kan arbeta eller sköta de mest enkla sysslor i hemmet. Det är en vanlig situation för många av arbetarna vid tonfiskfabriken. Många är unga, det finns tjugoåringar som blivit sjuka efter bara två års arbete.

Bundet arbete
Själv arbetar Edna Guzman vid linjen där tonfisken konserveras i burken. Det handlar om 200-300 burkar i minuten. Många rörelser, små rörelser, och det finns de som gör detta arbeta upp till 18 timmar per dag. Maskinerna har blivit modernare men det har bara inneburit att tempot ökat.
Det är också ett bundet arbete där man inte kan gå på toaletten när man vill. Det är också svårt att få tid efter fem på eftermiddagen att gå iväg och äta när man jobbar, bara bröd och vatten fram till gryningen.

Låga löner
Samtliga av de arbetsskadade är inhyrda och saknar anställningstrygghet. Lönerna vid fabriken är låga. De som har minimilöner jobbar ofta dubbla pass för att tjäna till sitt uppehälle.
Trots de svåra arbetsförhållandena blir många kvar på fabriken på grund av den höga arbetslösheten som råder, många av kvinnorna är också försörjningsansvariga.
Föreningen Döda händer är den enda i sitt slag i Colombia. Medlemmarna kommer både från tonfiskfabriken och andra fabriker i Cartagena.