De städar, lagar mat och serverar – men får knappt betalt. I en ny bok kartlägger journalisten Rebecka Bohlin de låglönejobb som allt fler arbetare i Europa tvingas ta.
Livspussel är ett ord på modet. Men ofta handlar det om medelklassens vardagsproblem. Hur går det istället ihop för den som jobbar i tunga jobb på udda tider – och ändå inte kan leva på sin lön? I reportageboken De osynliga (Atlas förlag, 2012) målar journalisten Rebecka Bohlin upp en bild som stundtals verkar vara hämtad från 1800-talet.
– Det har skett en stor förändring av arbets­marknadens villkor som det egentligen inte har varit någon debatt om. Den har kommit lite i taget, säger hon.
Rebecka Bohlin har mött framförallt städare och restaurangpersonal, som hör till de lägst betalda i Europa. I Sverige ligger en medellön för arbetare på 24 400. Men i servicesektorn ligger normallönerna istället runt 19000–20000 kronor i månaden, för dem som alls får ett fast jobb. Många erbjuds bara deltid, strötimmar eller delad tjänst – med en lång obetald paus under dagen.
– Villkoren är så svåra, sammanfattar Rebecka Bohlin.

Kommuner anlitar avtalslösa
En femtedel av servicebranschen är dess­utom helt oreglerad, med ännu lägre löner.
– När jag är ute och pratar berättar folk hårresande exempel, om upphandlingar där kommunen tar in företag som inte har kollektivavtal. Om det ser ut så till och med i den kommunala verksamheten är vi verkligen på ett sluttande plan.
I Sverige är situationen dock fortfarande bättre än i många andra länder. Rebecka Bohlin intervjuade människor i London och Hamburg som jobbar sex dagar i veckan – för ibland så lite som 3500 till 5000 kronor i månaden. Många av de värst utsatta är emigranter. Och det är kvinnornas lågbetalda arbete som efterfrågas mest.
– Man har en bild av mannen som åker iväg för att försörja sin familj, men det är fler kvinnor än män som emigrerar. När klassklyftorna ökar har fler råd att anställa hembiträden och fler behöver det när det inte finns tillräcklig offentlig barn­omsorg.

Flera lågavlönade med Rut
I Sverige vill den sittande regeringen också få låglönesektorn att växa, med 1,4 miljarder satsade på Rut under ett år, säger Rebecka Bohlin. Hon tycker att man istället borde hjälpa dessa människor till utbildning och bättre villkor – något alla hon träffade drömde om. Hoppet står till fackföreningsrörelsen och att den lyckas förnya sig.
– Jag hoppas också att den här boken leder till en debatt med människorna som jobbar i de här branscherna. Det är inte Fredrik Reinfeldt som kommer att ändra på deras villkor.