Konkurrensen från butiksbagerierna bakom krisen på Växjöbagarn och andra leveransbagerier

Leverans­bageri­er har det tufft. De har fått konkurrens från allt fler livsmedelsbutiker som håller sig med eget bageri. Växjöbagarn tillhör de drabbade. Där har konkurrensen lett till både sämre arbetsförhållande och varsel. Drygt var fjärde an­ställd har sagts upp.
Växjöbagarn ligger på Storgatan i centrala Växjö, ett anrikt bageri som funnits i 60 år. Det har gått drygt fyra år sedan jag var här senast. Då hade fackklubben precis vaknat till liv efter att länge ha varit en klubb bara på pappret. Mycket var Mirsad Fazlius och Laila Johansens förtjänst. De tackade ja till att ingå i klubbstyrelsen och satte sedan en ära i att få ordning på klubben.

Varsel i slutet av juli
De båda är fortfarande aktiva, är klubb­ordförande respektive vice klubbordförande. Men de är inte lika entusiastiska som för fyra år sedan. Det har på många sätt varit en svår tid.
Inte minst att förhandla om varslet på 17 personer, var fjärde anställd, som kom i slutet av juli. De uppsagda har nu mellan två till fyra månaders uppsägningstid beroende på anställningstid. I samband med att de slutar kommer också en radikal omläggning att göras av både arbetstider och produktion.
– Jag gillar inte att det var tvunget att gå så snabbt. Vi förhandlade mitt i semesterperioden. Läget var akut men jag hade helst sett att vi väntat till efter semestrarna. Det är inte kul att få en uppsägning under sin ledighet, säger Mirsad Fazliu.
Men varslet är egentligen toppen på isberget. Det råder ett mycket tufft arbetsklimat, berättar de. Det går ganska så hetsigt till ute i produktion. En bidragande orsak till de allt svårare arbetsförhållandena tror de är konkurrensen från butiksbagerierna som blivit allt fler i Växjöbagarns försäljnings­område.
– Problemet är att vi inte konkurrerar på samma villkor eftersom de som jobbar på till exempel Ica Maxis butiksbageri går på ett annat avtal än vad vi gör, säger Laila Johansen.
Hon berättar att de försöker att framhålla kvalité före pris men att det inte är helt lätt. Brödet som bakas i butik är varmt och doftar gott.

”Förmännen skriker åt oss”
Att de lever med en ständig press tar sig i uttryck på flera sätt. Till exempel så tycker deras produktionschef att vårt möte inte behöver ta mer än 30 minuter, vilket är helt omöjligt. Men det speglar på sätt och vis den stämning som råder på arbetsplatsen. Den är allt annat än munter.
Laila Johansen är själv en av dem som blivit uppsagda. Hon har jobbat på bageriet i sju år.
– De flesta har jobbat länge här, förklarar hon.
Hon är dock inte alls ledsen över att förlora jobbet. Det visar sig att hon tycker att det ska bli ganska skönt att sluta på grund av att arbetsmiljön blivit så ”stygg” som hon uttrycker det.
– Vi känner oss lite som interner i ett fängelse. Det är ganska vanligt att förmännen skriker åt oss.
Hon berättar hur glad hon var när hon började på bageriet. Hon ställde gärna upp och arbetade övertid. Det var ingen som skrek åt henne oavsett hur mycket hon hade att göra.
– Nu räknar jag bara ner när jag kommer hit, vill härifrån, för det är inte kul att komma till jobbet, säger hon och fortsätter:
– Vi har tagit upp problemet om och om igen utan att något hänt. Istället har vi fått höra att vi inte ska klaga och att vi också skriker. Men det gör vi för att man skriker på oss, då skriker vi tillbaka.

Tolv språk på arbetsplatsen
Hon berättar att de är många invandrare på arbetsplatsen, cirka 80 procent. Det talas tolv språk. Hon har själv räknat dem. Hon konstaterar att det kan vara ett problem när det gäller förmågan att säga ifrån.
– Många invandrare ställer upp och säger aldrig nej oavsett hur stora krav som ställs på dem och trots att deras arbetsschema ändras jämt och ständigt.
Mirsad Fazliu håller med.
– Många vågar inte säga ifrån för de är rädda att förlora jobbet. De saknar dess­utom kunskap om vad som gäller i arbetslivet. Vi som är fackligt aktiva, vi kämpar för att företaget ska följa lagar och avtal. Det är inte lätt.
Ronny Magnusson är en av dem som inte drar sig för att säga ifrån. Han är den första som jag träffar när vi går ut i produktion. Han har jobbat 24 år på bageriet men har nu sagt upp sig själv och jobbar sin sista arbetsdag den 27 september.
– Jag hade ansökt om tjänstledighet för att åka till Australien och vara borta i drygt ett halv år men ledningen ville inte bevilja mig någon ledighet. Då sade jag upp mig, det kändes skönt. Jag är absolut inte ledsen, säger Ronny Magnusson.

”Förr tog ledningen hänsyn”
Han konstaterar att det var bättre förr.
– Arbetet var bättre organiserat och ledningen tog större hänsyn till folket. Det var också bättre sammanhållning. Som det är nu håller sig svenskar för sig och andra språk­grupper för sig.
Han berättar att arbetet blivit mycket mer pressat. Just nu pågår en omorganisation där de minskar på antalet anställda per skift.
Det innebär att en person på det skift han går på denna onsdag ska producera 12500 limpor. Det kan vara tufft att hinna med för det finns inga marginaler för extra beställningar.
Han lägger upp små runda degklumpar på bandet, bröd som går under namnet Solklar, i ett tempo som gör att han har svårt att prata och jobba samtidigt. Det gäller att ha fokus på bandet.

Uppsagd efter ett år
En bit bort, vid en annan brödlinje, har Ali Abdulwahid full koll. Han har jobbat på bageriet i ett år. Han är uppsagd och ledsen över att förlora jobbet. Han skulle egentligen slutat om tre dagar men har fått jobba kvar en månad till, har fått ett vikariat.
– Det är tråkigt att behöva sluta. Det här är mitt första jobb i Sverige. Jag kommer från Irak och är utbildad eltekniker men det är svårt att få jobb som det. Jag visst ingenting om bagerier när jag började här. Jag har fått lära mig allt från grunden.
• Och när du behärskar jobbet så blir du uppsagd?
– Ja tyvärr, så är det.
Längre ner i bageriet är Valentin Stegaru i full färd med att köra in vagnar med bröd som ska gräddas i de stora ugnarna. Han har jobbat 8 år på bageriet och har fått behålla jobbet.
– Det känns bra i och med att jag har familj att försörja. Det som inte känns bra är hur arbetet här styrs och planeras.
Han är huvudskyddsombud. Han har länge brottats med bristerna i den psyko­sociala arbetsmiljön på bageriet.
– Vi som jobbar i produktion tycker att girigheten fått styra våra arbetsförhållanden.
Han säger att de anställdas ambition är att göra ett så bra jobb som möjligt men att det är tufft när allt färre ska göra allt mer.
Även han tar upp förmännens attityd som ett stort problem när det gäller arbetsförhållandena.
– De skulle behöva mer utbildning i arbetsledning. Många av dem är hämtade direkt från produktion och saknar viktiga kunskaper, säger han och fortsätter:
– Den psykosociala arbetsmiljön har varit så pass dålig att jag har funderat på att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket. Men innan det går så långt har jag velat ge vår ledning en chans att göra något åt saken.

Vem ska ersätta Laila?
Det märks att han är bekymrad. Han känner pressen från medlemmarna och beskriver situationen som mycket dyster. Det som oroar honom är också hur de ska orka driva klubben vidare när Laila Johansen slutar i november.
Det innebär att det bara blir två personer kvar i styrelsen, han själv och Mirsad Fazliu.
– Det är inte lätt att få medlemmarna att engagera sig fackligt. Vi har försökt få med fler i styrelsen men inte lyckats hittills. Men det gäller att inte ge upp utan att fortsätta kämpa.