Nästan hälften av alla svenska kycklingar bär på bakterier som är resistenta mot antibiotika. Men om de som arbetar vid slakterier följer vanliga skyddsåtgärder innebär det ingen risk.
Det rör sig om tarmbakterier och för att en människa ska smittas krävs att bakterier tas in via munnen.
– Därför är det viktigt att ha en god handhygien. Och jag som är gammal snusare vet att man inte ska lägga in eller ta ut snus utan att tvätta händerna först, säger Christina Greko, veterinär och antibiotikaexpert vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.
Dessutom är det viktigt att man använder särskilda kläder för arbetet, men varken det eller vikten av handhygien är nyheter för slakterianställda.

Det många kanske inte vet är att om man söker vård för en infektion, till exempel urinvägsinfektion, så bör man tala om för läkaren att man arbetar med kycklingar och att man kan bära på resistenta bakterier. Detta för att läkaren ska kunna sätta in en annan sorts antibiotika.
De bakterier det handlar om är resistenta mot en viktig typ av antibiotika, cefalosporiner, men är vanligen inte resistenta mot andra typer av antibiotika.

Det var 2010 som SVA började använda en känslig metodik för att undersöka tarminnehåll hos slaktkycklingar. Man upptäckte då att 34 procent bar på resistenta bakterier. Vid en ny undersökning 2012 hade siffran stigit till 48,5 procent.
Antalet förvånade forskarna eftersom ytterst få svenska kycklingbesättningar behandlas med antibiotika, och en viktig orsak till resistensspridning är användning av antibiotika. Det visade sig att smittan sannolikt kommer in i landet med de avelsdjur som föds upp i Storbritannien.
Tyvärr finns inget alternativ till att ta in avelsdjur därifrån. Sverige är ett litet land och att föda upp avelsdjur här skulle höja priset kraftigt på svensk kyckling.
SVA samarbetar nu med Svensk Fågel och olika andra myndigheter för att komma till rätta med problemet. Det handlar om att sanera i olika led i produktionen, men också om att försöka få in rena avelsdjur.
SVA samarbetar också med Smittskyddsinstitutet och Livsmedelsverket för att undersöka risken för livsmedelsburen smittspridning.
Men risken för spridning till konsument anses som liten eftersom det idag finns en utbredd kunskap om hygien runt kycklingkött och att det ska upphettas före konsumtion.
– Vi har ju lärt oss hur risken för Campylobakter kan minimeras, säger Christina Greko.

Ännu har inget fall av smittspridning till konsument eller till någon som arbetar med livsmedel rapporterats. Den typ av bakterier det rör sig om, ESBL-bildande bakterier, är anmälningspliktiga i sjukvården.
ESBL står för Extended Spectrum Beta-Lactamases och är ett enzym som bryter ner cefalosporiner. Vissa bakterier har alltså förmåga att bilda detta enzym.
Trots att kunskapen funnits ett par år är det tyst om antibiotikaresistens som ett arbetsmiljöproblem. Livs ombudsman med ansvar för arbetsmiljöfrågor, Thomas Henriksson, har inte hört talas om detta alls.
– Ingen har lyft det som ett arbetsmiljöproblem, säger han.