En grym verklighet som få européer känner till

Hundratals människor dör varje år när de försöker ta sig in i Europa. Den italienske journalisten Fabrizio Gatti har rest slavrutten genom Afrika, ihop med flyktingströmmarna. I boken Bilal berättar han om en grym verklighet som få européer känner till.
Det råder kaos i bakgrunden när jag når Fabrizio Gatti. Han pratar med överlevande efter att två stora båtar med flyktingar förlist utanför Lampedusa. Hundratals människor drunknade. Sällan får vi höra om de beslut och vedermödor som gjort att flyktingar ens sätter sig i de ofta murkna och överlastade fartygen. Eller om färden som lett fram dit. Men Fabrizio Gatti har själv gjort den resa som många flyktingar gör, genom Senegal, Mali, Niger och upp till gränsen mot Libyen.
–  Det är tio år sedan. Och nu är jag återigen i samma situation, samma humanitära kris. Att människor fortfarande dör här i havet är chockerande, säger han.

Ända sedan 1990-talet har Fabrizio Gatti skildrat flyktingars situation i Europa, och med wallraffandet har han avslöjat svåra övergrepp. I Bilal, som nu ges ut i Sverige, berättar han om hur flyktingar desperat samlar ihop sina sista pengar och tvingas förlita sig på samvetslösa smugglare. De reser genom öknen, där ett motorstopp kan betyda döden, och blir systematiskt misshandlade av militärer längs vägen.
– Jag ville ge tillbaka namn, efternamn, ansikten och historier till alla de som definieras som illegala flyktingar, säger Fabrizio Gatti och fortsätter:
– Som journalist berättar jag ofta med hjälp av intervjuer. Men jag ville skildra de riktiga villkoren. Jag kände mig som en voyeur. Jag var tvungen att själv berätta om resan – och att betala ett pris, även jag.

Situationen sedan Bilal skrevs tycks ha blivit värre, enligt Fabrizio Gatti. Förr var det mest män som reste. Nu är det också mammor, barn.
– Mycket få reser på grund av ekonomiska skäl längre. De som nu anländer är i extrem kris.
Enligt Fabrizio Gatti är Europas största skuld att man inte samordnat hur människor ska kunna söka asyl, samtidigt som man genom Frontex har en gemensam gränsbevakning. Polisen skickar obevekligt tillbaka folk .
– Ingenting har förändrats för flyktingarna de senaste tio åren. Tvärtom har demokratin inom EU försämrats. Den är i djup kris. Personerna som vill framställa invandringen och ropen på hjälp som en försämring av ekonomin och det sociala livet inom EU har vunnit.
Fabrizio Gatti tänker fortsätta berätta om alla människor som söker sig hit. Själv bär han fortfarande med sig minnena från dem han mötte.
– Min resa har aldrig upphört och jag hoppas att den aldrig gör det. Den gjorde att jag fick se Europeiska Unionens ansikte genom ögonen på någon som inte kommer in genom den stora entrén, utan genom tjänstefolkets dörr.