Göran Greider, Den solidariska genen (Ordfront, 2014).
Människan är en genuint empatisk och samarbetande varelse skrev Göran Greider för ett par år sedan i Aftonbladet. Forskare har länge drivit tesen att människan av naturen är egoistisk – teorier som framhävts av nyliberaler. Men nya vetenskapliga rön har ruckat på bilden, menade Greider. Nu återkommer han till ämnet i en ny bok. Fröet från artikeln har utvecklats till ett väl förankrat budskap: De som kämpar för ett mer jämställt samhälle har själva naturen på sin sida.
Som vänsterradikal har Greider alltid ryggat för folk som talar om människans natur: Biologin har historien igenom använts för att bibehålla hierarkier. Men Greider tar själv upp många invändningar man kan ha mot biologiska ”sanningar”. Han skriver essäistiskt och tvärvetenskapligt, blandar närläsningar av forskare med egna aforismer och klassanalyser. Det tillför något som ofta saknas i dagens politiska debatt: En djupare politisk diskussion. En genomlysning av människosynen bland höger- och vänstersympatisörer, också från ett idéhistoriskt perspektiv. Det är underhållande, ambitiöst och högst tänkvärt.