Två böcker om det nya Sverige – ”ett samhälle som präglas av byråkrati, ofrihet och ökande klyftor”
Kent Werne och Olav Fumarola Unsgaard, (red), Den stora omvandlingen. En granskning av välfärdsmarknaden, (Leopard Förlag 2014, 256 sidor)
Kristina Mattsson, Välfärdsfabriken. Om arbetets mening och gränslös kontroll, (Leopard Förlag, 2014, 192 sidor)
—
Jakten på snabba och säkra vinster, påtvingad valfrihet och omfattande, ofta bisarra kontrollsystem håller på att underminera den svenska välfärden. Det framgår av den omfattande och skoningslösa granskningen i dessa båda debattböcker.
Konsekvenserna av att skrupelfria riskkapitalister tagit över alltmer av skolan, vården, äldrevården och hemtjänsten har fått förödande konsekvenser och inte bara när det gäller de mest beryktade skandalerna som på äldreboendet Koppargården, utan också över lag – även de offentliga institutionerna måste ju sänka sina ambitioner för att få en chans att bli upphandlade.
Werne och Unsgaard konstaterar sammanfattningsvis att den ökade konkurrensen och vinstkraven inom äldreomsorgen lett till lägre personaltäthet, tilltagande stress och ökad kontroll, att det fria skolvalet spätt på segregationen, försämrat kunskapsnivån och satt igång en betygsinflation och att kundvalssystemet inom sjukvården omfördelat vårdresurser från sjukare befolkningsgrupper till friskare.
Kristina Mattsson visar också hur de återkommande skandalerna inom den privata välfärdssektorn fått politikerna att hitta på ständigt nya sätt att styra och kontrollera.
Men framförallt hur yrkesgrupper som lärare, läkare, barnmorskor, poliser och socialarbetare påtvingas alltmer sofistikerade kontrollsystem och en dokumentationshysteri som stjäl oersättlig tid ifrån deras professionella verksamhet.
Hon visar på ett övertygande sätt – om än med ett ibland irriterande slarvigt språk – hur detta skapar frustration, utbrändhet och maktlöshet.
Vi har alltså fått ett samhälle som präglas av tillväxande byråkrati, ofrihet och ökande klyftor.
Var det alltså bättre förr? Ja, det var det. Och det skulle vara befriande om någon politiker hade mod att säga det.
Hans Falk