Maria Vallström och Lennart Engström, Motbilder – om samhällsförvandling och migration på mindre orter (Länsmuseet Gävleborg 2014).
Dokumentärfotografen Lennart Engström åkte till Ljusne, Norrsundet och Hofors för att träffa de människor som bor kvar efter att industrin slagit igen. Han är själv född och uppvuxen i ett av samhällena och ville förstå och begripliggöra samhällsförändringen inifrån.
Det har blivit en fin bok med raka bilder på människor framför deras hus och på deras arbetsplatser. Traditionen från Sune Jonssons bildskapande känns närvarande. Här finns inget effektsökeri och inget utanförskap. Dessa människor är hemma i sina hem och sina samhällen.
Karin Blomberg i Hofors är en av de kvinnor som Lennart Engström samtalat med och fotograferat på balkongen. Hon jobbade på Konsumbagariet direkt efter skolan och Ulla Holmberg i Norrsundet paketerade vita tabletter på Läkerol.
Ulla Holmberg säger att det kunde vara hemskt att komma till industrin som ensam kvinna. Efter en skilsmässa började hon på sågverket i Norrsundet och där blev det jobbigt. Männen var inte snälla. De retade henne för skilsmässan. Hon bytte jobb inom sågverket och tyckte att det nya var för tungt och dåligt betalt och fick hjälp av facket att begära högre lön.
Maria Vallström som bearbetat intervjuerna skriver att det finns många likheter mellan bruksorterna och miljonprogrammets förorter, båda betraktas av utifrån kommande journalister som ”kontaminerade platser” med arbetslöshet, bidragsberoende och kriminalitet. I förorterna har etnisk härkomst lyfts fram som en förklaring. På bruksorterna är det den speciella bruksandan som framställts som något negativt och passiviserande.
Maria Vallström påpekar att den synen inte kommer från dem som själva bor där. För dem är bruksandan en resurs. Den kan lika gärna ses som en grogrund för social hållbarhet.