Klarsynt om Fas 3-industrin
Ulla R Karlsson, Rapport från en
arbetslös, (GML Förlag, 2014).
”Min berättelse är helt sann”, så inleder Ulla R Karlsson sin bok Rapport från en arbetslös, och om man inte själv varit arbetslös är det svårt att förstå hur osannolik verkligheten är.
Karlsson skriver om sina fyra år (hittills) som arbetslös kvinna på 55+ år. Samtidigt som det är en naken beskrivning av arbetslösheten och FAS 3-industrin, är det en dokumentation av personlig nedbrytning. Av hur en självsäker och stark kvinna på sex veckor beskriver sig som helt maktlös, av hur förståelsen för självmord dyker upp efter halva boken. Men hon förlorar inte hoppet och hon kämpar vidare och till skillnad från många andra så stretar hon emot, protesterar, försöker nå ut med hur vansinnigt systemet fungerar. Hon beskriver hur de arbetslösa delas ut som bidrag till företag som därmed slipper anställa. Hon visar upp en arbetslinje som innebär gratis arbetskraft till entreprenörerna och obetalt arbete för de arbetslösa. Det innebär också att de arbetslösa används som ett vapen för att pressa ned lönerna och höja tempot för dem som har arbete. Utnyttjandet av praktikanter och FAS-3:are cementerar och ökar arbetslösheten.
Jag undrar om inte det bästa vore att strunta i alla påkostade kurser, coacher och åtgärder och helt sonika ge de arbetslösa sin ersättning.
Ulla R Karlsson är en expert i kraft av sina erfarenheter och sin förmåga att analysera situationen. Men omvärlden efterfrågar inga experter från golvet, det är synd, för hade man frågat henne hade hon starkt rekommenderat en förändring. Följande rader är bland det mest klarsynta jag läst om arbetsmarknadsåtgärderna:
”Jag tror man måste vara inne i systemet för kunna förstå känslan av maktlöshet, utnyttjande, nedvärdering och hur ens människovärde fråntas en. Man kan utan överdrift jämföra det med att jag tvingas att hora för staten, som i sin roll som hallick på det sättet putsar statistik och siffror, samtidigt som den visar sin makt över de i samhället lågt stående varelser som vi arbetslösa ses som.”
Henrik Johansson