Brobygget i Sundsvall har tvingat fram en flytt av minnesmonumentet över Sundsvallsstrejken 1879 som var den första stora strejken i Sverige. Den kom att få stor betydelse för den fackliga organiseringen.
Den nya platsen för monumentet är Svartvik, där förre LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin invigningstalade.
Det var den 26 maj 1879 som arbetarna vid sågverket i Heffners lade ner arbetet. Sundsvallsregionen var vid den här tiden en region med stor ekonomisk aktivitet, men en ekonomisk depression hade brutit ut i Europa.
Ägarna av sågverken, de så kallade träpatronerna, ville sänka sågverksarbetarnas löner som låg på cirka 1 krona för 12 timmars arbete.
Riksdagen beviljade ett nödlån till träpatronerna på 3 miljoner kronor och arbetarna trodde att de skulle få en del av dessa pengar för att mildra den egna nöden. När de inte fick det rann bägaren över och strejken bröt ut.
Först ut var Heffners sågverk. Därefter anslöt sig ett 20-tal. Över 5000 arbetare lade ner arbetet. En första strejkkassa organiserades och agitatorn August Palm besökte platsen.
Efter åtta dagars strejk gav landshövdingen med stöd av kung Oscar II de strejkande ett ultimatum, antingen återgick de till arbetet eller också fängslades de enligt lagen om lösdriveri. Kanonbåtar och militär med skarpladdade vapen användes för att återställa ordningen. Det var nära att de hade avlossat sina vapen. Något som också skedde ett halvt sekel senare vid strejken i Ådalen 1931.
Författaren Vibeke Olsson har skrivit flera uppmärksammade böcker om den stora Sundsvallsstrejken.
Det finns många som hävdar att just Sundsvallsstrejken 1879 var fröet till den svenska fackföreningsrörelsen.
Ordet strejk och att strejka hade inte förekommit i så stor skala tidigare.