Livet utan masker, Maryese Condé, Leopard förlag 2014.
”Leva, eller skriva, man måste välja”. Med det citatet av Jean-Paul Sartre inleder Maryse Condé sitt verk. Hon är en av den karibiska litteraturens stora författare, men debuterade sent i livet, 42 år gammal. Orsaken är att hon, med egna ord, ”var så upptagen med mitt plågsamma liv att jag inte hade tid för något annat”. I självbiografin berättar hon om åren före skrivandet. Som en modern Rousseau vill hon skildra livet utan att försköna. Den rikedom av bilder och berättelser som är hennes litteratur får en ny klangbotten.
Blott 16 år gammal skickades Condé från Guadeloupe till Paris för att studera. Efter ett par år hamnar hon i stället med sin man i Guinea. Hon skildrar en omvälvande tid i avkoloniseringens Afrika, där hon också flyttar till Ghana, Elfenbenskusten och Senegal. En av bokens förtjänster är Condés funderingar kring genus, négrituderörelsen och avkoloniseringen. Själv räknas hon varken som afrikan eller europé. Som utomstående, kvinna och fyrabarnsmor för hon en tung kamp. Hon ber inte om ursäkt för den kampen, men skönmålar den heller inte.