Frances Tuuloskorpi, Slutsnackat, Folkrörelse på arbetsplatsen, www.vulkan.se 2015.
I den tredje delen av bokserien om kollektivet på arbetsplatsen som redigerats av Frances Tuuloskorpi konstateras att det ofta inte har någon betydelse om en person säger ifrån.  Personen tänker: Vad jag gör spelar ingen roll.
”Det är ofta sant. Men testa att byta ut jag mot vi. Testa att byta ut jag mot alla. Då kan det bli en folkrörelse istället för gnäll”, skriver Tuuloskorpi.
Så lyder den bärande tanken i denna formidabla bokserie som både estetiserar och problematiserar kollektivets möjligheter att förändra. Det finns en smittande nyfikenhet på hur man kan snacka ihop sig och driva en fråga gemensamt.
Det är 1970-talets idéer om en folkrörelse på arbetsplatserna som utvecklats och förfinats. Det handlar om våra egna förväntningar på livet, vad som är värdefullt och spännande. Vi tillbringar ju en stor del av våra liv ihop med andra i någon slags ödesgemenskap som vi inte valt frivilligt, men vi måste ju försörja oss.
Antologin rymmer ett stort inslag av livsmedelsarbetsplatser, där det gjorts framgångsrika mobiliseringar av kollektivet. Låt dem som ställer sig långt bak ta steget fram och bli en del av ledningen. Då blir kollektivet starkt. Det är en slutsats som kommer av de goda exemplena.
Det berättas om ”ugnskramare” på Stockholmsbagarn som försöker rädda sitt bageri från nedläggning, storkök i Malmö där chefen gjorts överflödig, ”Vecka 23 – alla ska me!” på Pågen samt”Solidarnosc” på en charkfabrik med bemanningsanställda från Polen.
Det är inspirerande läsning. Författarna har själva varit med och de berättar om sina egna erfarenheter.
Bokserien ska avslutas med en fjärde del som kommer att handla om strejker.