Politisk skräck bryter ny mark
NOVELLER. Horror Uncut – Tales of Social Insecurity and Economic Unease, Red: Joel Lane, Tom Johnstone, Gray Friar Press, 2014.
Tanken på att förlora jobbet, på att inte ha råd med sina räkningar, på att välfärden håller på att monteras ner: det är skrämmande tankar. I engelska antologin Horror Uncut tar författarna steget fullt ut.
Det är skräcknoveller som handlar om ekonomisk osäkerhet och åtstramningspolitik.
Det är mörka framtidsskildringar: som i The Privilege Card – där en lagerarbetare först får skattelättnader genom att tjalla på bidragsfuskande grannar och arbetskamrater, för att sedan få krav på sig att göra mer och mer omänskliga saker.
Det är övernaturligt: som i Ptichka – där en gravid papperslös snabbmatsarbetare måste köpa opålitlig, svart mödravård eftersom hon inte har rätt till den legala vården. Samtidigt får författaren, Laura Mauro, oss läsare att förstå att det inte bara är en vanlig bebis som växer i ryska Martas mage. Ptichka tillhör en av höjdpunkterna och det är tydligt att Mauro vet en hel del om den mödravård som utgör novellens miljö och konfliktyta.
När jag först öppnade boken såg jag att den hade en kontaktlista längst bak. ”Till författarna”, tänkte jag, men det stämde inte. Istället är det kontaktuppgifter till grupper som kämpar mot nedskärningar inom vård och skola, grupper för arbetslösa och asylrättsgrupper. Jag har sällan läst en så öppet politisk skönlitterär bok. Men det innebär inte att novellerna i sig är simpel propaganda.
Däremot att efterordet på dryga tjugo sidor berättar dels om de politiska beslut som ligger till grund för åtstramningar och privatiseringar inom vård och omsorg, dels om hur skräcklitteratur ofta haft ekonomisk utsatthet som tema (som exempel tar han familjen som vill göra klassresa men bara har råd att flytta in i den där gamla kåken, där ett mord har begåtts, där det sägs att det spökar …).
En av redaktörerna, Tom Johnstone, skriver i förordet att han hoppas att antologin bryter ny mark, och det gör den, åtminstone för mig.
Henrik Johansson