Framtiden utmålas som en plats med självkörande bilar och automatiskt skrivna texter. Vård, skola och omsorg sköts alltmer genom programmering och algoritmer.
Diskussionen om arbetets automatisering är på intet sätt ny. Det är bara en ytterligare en etapp i arbetets moderna historia sedan industrialiseringen.
En grupputställning på Lunds konsthall som heter ”Vårt arbete – Our Work” försöker ställa frågor om vart vi är på väg. Vad händer om samhället inte längre behöver mänskligt arbete i samma utsträckning?
Är det verkligen så hemskt? Ska vi i det läget bara fortsätta att tala om rätten till arbete? Vore det inte förnuftigare att vi åtminstone försökte skilja upp vad i arbetet som vi anser vara så viktigt och ställa frågan om vi inte kan uppnå dessa saker utan att arbeta. Vad är det vi vill ha? Trygghet, ja, deltagande, ja, demokrati, ja, gemenskap, ja, mening, ja. Behöver vi verkligen arbeta för att få detta?
Tänk om tekniken befriade oss från arbete! Hur ska vi då organisera våra liv så att de blir meningsfulla? Om vi föds till pensionärer varför ska vi då gå upp på morgonen? Tänk om vi inte behövde söka jobb utan vi helt enkelt kunde göra något annat: någon slags frihet. Det är så utopiskt, så lite verklighet bakom sådana tankar, men tänk om några faktiskt tänker dem. Några som inte är pensionärer. Tänk om tekniken hade inriktats på att befria oss från arbete.
Sådana tankar tänks på utställningen ”Vårt arbete – Our Work” , som tar avstamp från en utställning med samma namn, men i en annan tid, nämligen 1978.
Lunds konsthall, 23 januari – 1 maj 2016