Kolafabriken i Bräkne-Hoby växlar upp med en ny produktionslinje. Det är ovisst hur de nya maskinerna påverkar personalbehovet. Sedan en tid har man varit kort om folk.

Leif Svensson blir snart ensam om att sköta blandningen av kolasmet på morgnarna. Hans arbetskamrat i kokningen ska sluta.
– Det behövs en ny, men det verkar inte vara lätt att hitta någon, säger Leif som håller middag när vi möter honom.
Han är inne på sitt nionde år på Kolafabriken i Bräkne-Hoby, inte långt från Ronneby.
– Jag trivs bra och jag gillar att börja tidigt på morgonen. Har nära hit till jobbet.
Dagens kola- och fudgesmetar börjar Leif blanda till vid femtiden. Han är först på plats. Arbetskamraterna kör igång två timmar senare.
Med 36 olika smaker, 16 för kola och 20 för fudge, är det gott om recept att hålla reda på. Temperaturen måste vara exakt för att konsistensen ska bli den rätta. En halv grad för hög värme gör att smeten blir för hård och svår att köra i maskinen. Och en halv grad för låg värme leder till att kolorna klibbar ihop.
Leif funderar på varför det är svårt att få fler att stanna kvar. Flera som provat på att arbeta här har slutat efter en kort tid. Någon som tidigare jobbat som snickare har tyckt att lönen är för låg medan andra verkar ha tyckt att jobbet är allt för tufft.
– Det blir många lyft och en del tycker kanske att det är enformigt. Men jag tycker inte det. Jobbet är relativt fritt. Och vi som är här funkar bra ihop, säger han.
Meningen är att de som jobbar i produktionen ska rotera oftare mellan stationerna. På så vis skulle jobbet bli mer omväxlande samtidigt som sårbarheten minskar vid sjukdom och ledigheter.
I produktionen arbetar 13-14 fastanställda. Det är en fördubbling på ett par år, men fler behövs. Vid produktionstoppar tas timanställda in. Många handlar kolor inför påsk och jul men även under sommartid är försäljningen stor.
Livsarna är bara tre till antalet.
– Det har aldrig varit aktuellt med en klubb. Ingen har varit drivande. Men det är klart, vi ökar ju lite nu.

Vi följer med Leif ut i produktionen. Det är dags att fylla på kondenserad mjölk i en av de fyra grytorna där det ryker om den heta smeten.
Under en dag produceras bortåt sex ton kola och fudge. Strax intill väller kolor inslagna i färggranna papper fram på ett band. Smultron, apelsin, blåbär, choklad, vanilj, lakrits, päron… Katarina Lazarevic kontrollerar att kolor med olika smaker är ordentligt blandade och att omslagspapperet sitter som det ska. Vid bandets slut tippas kolorna i askar.
– Jag har varit här i nästan sju år. Det är ett bra jobb, tycker jag, säger Katarina.
Hallonfudge med lakritsgranulat rullar fram på ett annat band. Hallon och lakrits är en omtyckt smakkombination både i kola och fudge. Lakritsen ingår som små korn (från lakritsrot) i fudge-bitarna vilket ger en distinkt smak. Fudge påminner om kola när det gäller smak och utseende, men är mjukare och porösare i konsistensen. De två godistyperna har samma grund. Det brukar påstås att fudge kommer från Storbritannien, men det råder delade meningar om den saken.

Kolafabriken var tidigt ute med fabrikstillverkning av fudge. Företaget uppger att det var först i landet med denna tillverkning.
– Vi sålde bra med fudge i den fabriksbutik som vi hade tidigare, säger Kola-
fabrikens vd Pia Jaarnek och det var anledningen till att företaget började göra fudge på försök.
Hon berättar att det tog två år av provkokningar och tester för att få fram fudge med den rätta konsistensen. Knepet var att ta reda på hur smeten skulle processas och fudgeytornas struktur skulle vara för att inte klumpa ihop.
– Det krävde fingertoppskänsla. Den första var på lakrits och blev galet god.
Mycket testande krävdes också när de första recepten till kolor togs fram.

Kolafabriken startade 1993 med några begagnade maskiner från en karamellkokare i Gränna. En del kola och fudge som tillverkas här säljs under egna varumärken, men Kolafabriken är framför allt underleverantör till en lång rad företag.
Företaget köpte nyligen en ny produktionslinje som snart ska transporteras hit till Bräkne-Hoby för installation. Investeringen ökar produktionskapaciteten.
Det behövs antagligen inte fler anställda för att sköta de nya maskinerna, enligt Pia Jaarnek. Men om investeringen leder till en ökning i försäljningen kan det eventuellt leda till ett behov av nyanställningar.
– Det är dyrt att vara flexibel och att göra små serier. Vi måste upp i volym, säger hon.

Hallon och lakrits var en av de första smakerna som togs fram. De två ”gifter sig” som Pia Jaarnek beskriver smakkombinationen. Annars är hon inte mycket för att snegla på smaktrender ute på marknaden. De klassiska godissmakerna vanilj, choklad och lakrits står sig och efterfrågas alltid.
På lagrets lastbrygga hissar truckföraren Daniel Härlin upp sista pallen i en väntande lastbil.
– Jag tycker om att köra truck och så är jag lite frigående. Sköter lagret, har hand om in- och utlastning och sopor, säger han.
Daniel erbjöds anställning efter att ha praktiserat på Kolafabriken i två månader. Sedan dess har det gått fem år.
– Det bästa med jobbet är att jag inte gör samma sak hela tiden, säger Daniel och kliver upp i trucken.
Sven Rosell