Det är mycket vanligt med tidsbegränsade jobb – visstidsanställningar – även inom livsmedelsbranschen. Och ofta kan man gå på visstid under lång tid. Men egentligen ska fast anställning vara det normala.
När du får ett nytt jobb, är huvudregeln att du är fast anställd, eller att du är anställd tillsvidare som det heter i lagen.
Men det finns andra anställningsformer. Den vanligaste är allmän visstidsanställning. Då har du en tidsbegränsad anställning. Då har du och arbetsgivaren från början kommit överens om när din anställning ska sluta. Du kan också bli vikarie. Då ersätter du exempelvis någon som är tjänstledig. Då upphör ditt vikariat antingen efter en viss tid eller när den tjänstlediga återgår i tjänst.

Arbetsgivaren kan välja fritt om han vill anställa dig tillsvidare eller på allmän visstid. Men du ska inte behöva arbeta på visstid på samma arbetsplats hur länge som helst. Har du arbetat som visstidare i två år under en femårsperiod, då övergår din anställning automatiskt till en fast anställning. Du kan läsa mer om den regeln i anställningsskyddslagen.
Syftet är att en arbetsgivare inte ska kunna använda de otrygga tidsbegränsade anställningarna hur länge som helst. Om du är visstidare vet du hur svårt det kan vara att få hyra en lägenhet eller ta ett lån.
Det är arbetsgivaren som ska bevisa att du verkligen har en allmän visstidsanställning. Arbetsgivaren ska exempelvis efter en månads anställning ge dig en skriftlig information om vilken typ av anställning du har. Kan inte arbetsgivaren bevisa att du har en visstidsanställning, då är du i princip fast anställd. För det mesta fungerar det här, men Arbetsdomstolen (AD) har nyligen förklarat vad som gäller när man strular till det.

Det gällde en person vi kallar Anders som hade flera visstidsanställningar som vaktmästare under hela 2014 utan något kontrakt eller någon skriftlig information om sin anställning. Men under 2015 fick Anders fler arbetsuppgifter och gick upp i heltid fram till efter sommaren. Det berodde på att han fick ersätta en person som var sjukskriven. Det skedde alltså en förändring i Anders tjänstgöringstid jämfört med året innan.
Dessutom blev Anders schemalagd som övrig personal som var fast anställd. Den utökade arbetstiden och schemaläggningen tydde enligt AD på att Anders inte hade någon tidsbegränsad anställning. Arbetsgivaren hade heller inte gjort klart för Anders att hans anställning skulle upphöra den 31 augusti. Tvärtom fick Anders uppfattningen att det kanske skulle kunna finnas arbetsuppgifter även efter sommaren.
Arbetsgivaren ansåg att det var en tidsbegränsad anställning som skulle upphöra den 31 augusti. Men enligt AD kunde arbetsgivaren inte bevisa det eftersom det hela var så otydligt. AD kom fram till att Anders hade en tillsvidareanställning. Det här fallet slutade ändå med att Anders fick gå eftersom företaget gjorde en omorganisation och inrättade delvis nya tjänster. Anders hade inte tillräckliga kvalifikationer för de tjänsterna, det vill säga han kunde inte utföra de jobben. Och då kunde han sägas upp från sin fasta anställning på grund av arbetsbrist.
Men fallet visar ändå att det kan vara värt att pröva om en visstidsanställning verkligen är korrekt.

Fotnot: När man räknar på den här tvåårsperioden som står ovan då räknas allmän visstidsanställning för sig och vikariat för sig. Du kan alltså arbeta på allmän visstidsanställning i 1½ år för att sedan få ett vikariat i 1½ år på samma arbetsplats utan att anställningen övergår till en tillsvidareanställning.
Pär Trehörning,
LAG & RÄTT PÅ JOBBET