Två år med ny psykosocial arbetsmiljö

Drygt två år har gått sedan den 31 mars 2016, då den nya föreskriften om psykosocial arbetsmiljö trädde i kraft. Målet var att komma åt ohälsan på jobbet som blivit ett stort samhällsproblem.
På ett seminarium hos Centrum för arbets- och miljömedicin i april var det dags att summera. Hur har det gått? Fungerar den nya föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA?
– Den är inget trollspö. Vi måste ha tålamod och få SAM-hjulet (systematisk arbetsmiljöarbetet) igång och börja snurra. Det är inte så att det blir bra bara vi kommer ut, sa Kerstin Waldenström från Arbetsmiljöverket som berättade om sina erfarenheter.

Kerstin Waldenström är arbetsmiljöinspektör vid kontoret i Stockholm och åker ut vid skyddsombudsstopp och när skyddsombuden begär åtgärder från arbetsgivaren och denne inte gör något. Då kan skyddsombudet kalla på inspektionen enligt kapitel 6, paragraf 6a i arbetsmiljölagen.
– Den nya OSA-föreskriften kan öka precisionen i arbetet med de psykosociala frågorna på arbetsplatsen. Syftet är att minska
komplexiteten och skapa större rättssäkerhet.
– Målet är att vi ska få ett gemensamt språkbruk. Man ska veta vad man har rätt att kräva av arbetsgivaren och vad inspektionen ska ta ställning till. Arbetsgivaren har en bild, skyddsombuden en annan. Man måste ha en dialog och upprätta en åtgärdsplan som revideras.
Hon betonade att arbetsgivaren själv måste undersöka den psykosociala arbetsmiljön. Alla risker ska identifieras, inte bara de risker som den yrkesgrupp som hörs mest har. En undersökning ska omfatta alla relevanta delar som finns angivna i föreskriften.
– Vi måste skilja på risker och brister. Att det finns brister i den psykosociala arbetsmiljön innebär inte alltid att det är en risk för skada.
Ett noggrant underarbete är avgörande. Arbetsgivare och skyddsombud måste tala med varandra och ta reda på vad som orsakar risken. Om det till exempel är för liten bemanning, ja då måste skyddsorganisationen veta vilka arbetsuppgifter den ökade bemanningen ska utföra.

Om det är brist på pauser och raster som är risken, alltså brist på återhämtning, då ska det dokumenteras. Därför är kravet på systematiskt arbetsmiljöarbete och ett bra underlag så viktigt, enligt Kerstin Waldenström.
– Det är det vi inspektörer använder för att följa upp och utvärdera.
Hon påpekade att det inte är arbetsmiljöinspektören som ska ge lösningen (skapa balansen) utan det är arbetsgivaren som ska göra det. Det är arbetsgivaren som måste finna ut hur föreskriften ska uppfyllas.
Så det systematiska arbetsmiljöarbetet är viktigt. En dokumenterad riskbedömning och åtgärdsplan ska finnas. Det underlättar för alla parter, arbetsgivaren, skyddsombuden, företagshälsovården och arbetsmiljö-inspektionen.