Konstfoto mot svenskt Natosamarbete

– Det är konstfoto mot krig, säger Mounir Rabhi Hallner. Det bottnar i min avsky för dessa ständiga krig som har pågått sedan början av 1990-talet, då USA bestämde sig för att invadera Irak.

Över en kopp kaffe i Filipstad berättar han om tankeprocessen bakom bilderna. Den som heter Värdlandsavtalet 1.1 handlar om Nato-övningen för två år sedan som Sverige bjöd in till.
– Vilka var det som kom till Sverige? I en bilaga till avtalet, paragraf 1.1, läste jag att det var ”alla delar i en Nato-ledd styrka, inklusive personal, alla djur, allt material och all proviant…”
Vad var det för djur i denna Nato-ledda styrka? Det var utifrån den frågan som bildidén uppstod. Vad var det för stridande varelser som avtalet godkände?
– Jag har tre hundar. Jag tog med mig en av dem och en nalle och så riggade jag upp kameran på ett stativ på ett kalhygge och så tog jag fyra bilder: en på kalhygget, en på mig, när jag håller upp nallen och en på hunden, och så la jag ihop bilderna i Photoshop.
För att hunden skulle hålla sig stilla var han tvungen att stå framför den och larva sig lite.

• Så det är du på fotot?
– Ja, det är det. Jag minns att jag tänkte på om någon skulle komma. Det finns en skogsväg där bakom, men det är inte mycket bilar på den. Om någon hade kommit så måste jag ha framstått som en fullkomlig galning.

• Är det svårt att lära sig tekniken?
– Jag lärde mig systemkameran först, att hantera den, och sedan gick jag en kurs i Photoshop, för att justera bilder och sedan för att göra montage. Tekniken är enkel. Man behöver inte vara så petnoga för att det ska bli snyggt. Inte heller ljuset är något större problem om fotona tas i snabb följd.
Photoshop har gjort det möjligt för honom att göra montage av egna bilder, inte bara ta ett foto. Det blev ytterligare en dimension. Istället för att leta upp en häftig bild kunde han nu skapa den själv.

• Vad handlar bilden ”Bella Ciao” om?
– Den bilden tog jag utan någon större tanke. Det var en låt som jag hörde, en italiensk partisansång. Bryggan ligger 150 meter från vårt hus. Jag såg bilden på morgonen, sjön var spegelblank och sa till min fru att ta på sig något vitt och gå ner dit. Det är en bild, inte något montage. Det enda jag gjort är att lätta spegelbilden så att den blir tydligare.
Det är en trolsk John Bauer-stämning i bilden och Mounir förklarar att han var mycket i Värmland, när han växte upp. Han fick en känsla för sjöarna. Hans mamma kommer från Filipstad.
För tio år sedan, 2008, flyttade han från Göteborg med sin familj till sommarstugan som ligger bredvid mormors ställe en bit utanför Filipstad.
Under något år försökte han försörja sig som fotograf, gjorde bland annat en bok om hundvalpar, men det bar sig inte ekonomiskt.
Han blev tvungen att göra något annat och då började han på Wasabröd 2014 och blev fast anställd 2015. Han gick med i Livs och har blivit fackligt aktiv i klubben som suppleant i styrelsen och arbetstagarrepresentant i bolagsstyrelsen. Det är transnationella Barilla som äger brödfabriken.
Genom att han har skiftarbete med fem dagars ledighet mellan passen kan han få tillräckligt med tid för att koncentrera sig på fotograferandet.
De två fotona som här presenteras har valts ut för att vara med i Runös Vintersalong 2019.