Tillsammans med Livs protesterade fackliga ledare från Indonesien och Filippinerna mot att Coca-Cola inte respekterar rätten till fria fackföreningar.

De fackliga ledarna från Asien kom till Stockholm den 3 december, där de informerade Livs förbundsledning om kampanjen Zero Rights och de kränkningar av fackliga rättigheter som begås av Coca-Colas tappningsföretag och distributörer runt om i världen.
Därefter åkte delegationen till Jordbro. Där träffade de Livs arbetsplatsklubb vid den stora Coca-Cola- fabriken och bad om stöd i kampen för fackliga rättigheter. Det innebär bland annat att klubben tar upp frågan med sin lokala företagsledning.
Kampanjen Zero Rights samordnas av den globala fackliga federationen IUL som har en överenskommelse med Coca-Cola Company i Atlanta om att fackliga rättigheter ska respekteras på alla arbetsplatser där deras drycker tappas och distribueras.
Denna överenskommelse kallas Atlantaprocessen och kom till stånd 2005, då Coca-Cola Company erkände det globala facket IUL som motpart. Det skedde efter att en lång rad brutala mord på fackliga ledare hade ägt rum vid Coca-Colas fabrik i Guatemala.

Atlantaprocessen innebär att IUL tillsammans med en grupp från anslutna fackförbund träffar Coca-Cola Companys ledning i Atlanta två gånger per år för att informera om kränkningar av fackliga rättigheter. Därefter ska Atlanta undersöka saken och om det visar sig att anklagelserna är riktiga ska den sätta press på sina tappare så att dessa kränkningar upphör.
Processen var framgångsrik i Pakistan där förföljelse av fria fackföreningar och utnyttjande av osäkra anställningar kunde stoppas. Men efter det har Atlantaprocessen gått i stå.
– Det har skett ett byte av ledarskap inom Coca-Cola Company i Atlanta och det nya ledarskapet verkar inte bry sig om respekten för fackliga rättigheter och inte heller om den förödande effekt som dessa kränkningar har på Coca-Colas varumärke, sa Burcu Ayan, IUL:s samordnare av Zero Rights-kampanjen, när hon besökte Stockholm.

Med i delegationen som kom till Stockholm fanns också Lutfi Ariyanto som blivit avskedad från Coca-Cola Amatils fabrik i Indonesien för att han ställt sig i spetsen för bildandet av en fri fackförening.
Indonesien var länge en militärdiktatur och då skapades fackföreningar som går i företagets ledband och utövar kontroll över de anställda, så kallade gula fackföreningar.
Den fackföreningen som Lutfi Ariyanto leder har med demokratiska medel försökt bryta upp denna odemokratiska maktordning på arbetsplatserna och skapa fria fackföreningar som bygger på kollektiva rättigheter och fritt val av ledarskap.
Det var 2015 som Coca-Cola-arbetarna i Indonesien startade denna rättighetskamp för demokratiska fackföreningar. IUL ställde sig bakom den 2017 och gjorde den global.

Zero Rights-kampanjen riktar sig mot ett stort antal brott som ägt rum i flera länder inom Coca-Cola-systemet och som företagets ledning i Atlanta inte gjort något för att avhjälpa.
Det gäller Filippinerna, där jobben inom distributionen lagts ut på entreprenad, vilket innebär förlust av anställningstrygghet. Två av de filippinska fackliga ledarna var också med i delegationen som kom till Stockholm.
Det finns fler exempel. Det gäller Haiti, där Coca-Cola-arbetare förvägras rätten att bli representerade av sin fackförening. I USA anlitar Coca-Colas tappare speciella advokatbyråer för att hålla fabrikerna fria från fackföreningar. På Irland vägrar Coca-Cola Company att erkänna fackföreningen SIPTU som de anställda själva valt att gå med i. I Spanien har Coca-Colas tappare sagt upp många arbetare i en brutal serie av nedläggningar.
Fotnot: Mer att läsa om Zero Rights-kampanjen finns på IUL:s hemsida och mer om Atlantaprocessen finns i boken Dagens rätt: om mat, makt och människovärde av Mål & Medels journalister Gunnar Brulin och Malin Klingzell-Brulin (2009).