För att få fler medlemmar på Spendrups i Grängesberg satte Fredrik Klasén, Livs klubbordförande, upp informationslappar på varje kolonn och flyttade klubbexpeditionen intill matsalen.
Om Livs ska förbli ett starkt fackförbund måste fler medlemmar rekryteras och organisationsgraden öka. Men hur ska det gå till? I region Mitt testas olika idéer som man berättade om på verksamhetsträffen i mars.
– Det började med att vi gjorde en kartläggning av hur många som var med och hur många som stod utanför och så begärde vi ut en lista över alla kollektivare från personalkontoret och en lista över alla medlemmar från Livs, berättar Fredrik Klasén.
Det här var i november förra året och efter två månader hade de fått 32 nya medlemmar, en ökning med 7,98 procent.

• Vad har ni gjort?
– Jag har kopierat upp ett papper som jag har satt upp på alla kolonner (produktionslinjer) och i alla fikarum. På den står vad kollektivavtalet är, vad som kan hända om vi inte kan försvara det och betydelsen av att så många som möjligt är med i facket.
Han förklarar en massa basala saker om avtalsförhandlingar, vad som händer vid konflikt, vilka försäkringar som ingår i medlemskapet och telefonnummer som medlemmen kan ringa.
– Folk hör av sig, de ringer och har frågor, säger han.
En viktig sak var att byta lokal, för fackexpeditionen låg tidigare på kontoret, ingen hittade dit, det var lyhört och glasväggar som gjorde att alla kunde se vem som var där.
– Nu har vi flyttat till ett rum intill matsalen och omklädningsrummen. Alla hittar och man går spontant förbi. Jag jobbar heltid fackligt så jag sitter där, man kan slinka in spontant eller så ringer man.
Det viktiga är att han som klubbordförande är nåbar för medlemmarna.
– Varje dag går jag en eller två gånger om dagen genom fabriken för att hälsa och visa att jag finns och kan svara på frågor.

Att röra sig bland arbetskamraterna i fabriken gjorde han också innan, eftersom har var ”furnerare”, ett franskt ord som innebär att han ska se till att alla kolonner har förpackningsmaterial, kapsyler, korkar, etiketter.
– Nu vet alla att jag kommer förbi. Jag har med mig kollektivavtalet som jag laddat ner på mobilen som pdf.
Fokus ligger på de yngre som ofta jobbar extra på sommaren och sedan blir kvar. Alla som börjar på bryggeriet ska gå en facklig introduktion som tar ungefär en timme, där han med en powerpoint presenterar facket.
– Jag kommer själv ihåg hur det var när jag började på mitt första jobb. Då sa min mamma och pappa att nu går du med i facket. Du ska vara med. Jag tror inte att ungdomarna förstår hur illa det kan bli om vi tappar medlemmar. Det gäller att göra något nu.

Också på HFG, köttförpackningsanläggningen i Västerås, har man lyckats bra med medlemsvärvning, berättar Eva-Lena Ericsson, Livs
klubbordförande:
– På en och en halv vecka har vi värvat sju nya medlemmar. Jag jobbade tidigare i personalrestaurangen så alla vet vem jag är. Det tror jag är betydelsefullt. Och så är jag mycket ute i produktionen.
Hon betonar att den fackliga introduktionen är viktig. Det gäller att fånga upp de nya som börjar.
– Att försöka få med de som jobbat länge och inte är medlemmar är svårt. Det är inte mycket mening, säger Eva-Lena Ericsson.
Ekonomiska argument tycker hon biter bäst, tala om lönen, koppla ihop det med lönekartläggning. Då blir de angelägna. Precis som på Spendrups har man på HFG gjort en kartläggning av situationen med listor på anställda från personalkontoret och medlemmar från Livs.
Hon menar att ett problem är att företaget låter många jobba kortare tid än elva månader, vilket leder till att de inte blir fast anställda, sedan hyrs de in via Manpower.