En studie som två forskare gjort av anställningsbidrag i Helsingborg under år 2016 visar att dessa kan leda till segregation på arbetsmarknaden om det inte finns
kollektivavtal.

På ett seminarium hos LO den 28 maj presenterade de två forskarna, Olle Frödin och Anders Kjellberg, sin studie och en panel diskuterade den mot bakgrund av januariöverenskommelsen.

– Det finns tecken på att anställnings-bidragen skulle vara missriktade. Man kan säga att man sysselsätter människor med dem, men om man vill motverka segregation på arbetsmarknaden så måste bidragen ses över, säger Olle Frödin.
Han menar att det finns en risk för att de nödvändiga nätverkskontakterna som kan leda till mer reguljära anställningar inte skapas. Om integration på arbetsmarknaden är ett mål måste utformningen av bidragen ses över.

Av de utrikesfödda arbetar 40 procent under kollektivavtal, majoriteten gör det inte. Av de inrikesfödda är det 55 procent, enligt Anders Kjellberg.
Lägst andel med kollektivavtal svarar utrikesfödda bidragstagare för som är anställda hos arbetsgivare med utländsk bakgrund, endast 25 procent av dessa fanns på arbetsplatser med kollektivavtal.
Anders Kjellberg betonar att det inte har så mycket att göra med om man är utrikesfödd eller inte utan framförallt med företagets storlek och hur hårt pressad
lönsamheten är inom branschen.
– Det som är avgörande är inte om personen är född i Sverige eller i något annat land utan hos vilken arbetsgivare han eller hon hamnar, säger Anders Kjellberg och fortsätter:
– Den svenska modellen bygger på att det är facket som kontrollerar löner och anställningsvillkor. Det finns ingen myndighet som gör det jobbet. Kollektivavtal och kollektivavtalsliknande villkor är inte samma sak, det måste finnas ett riktigt avtal som gör att facket kan stämma arbetsgivaren för avtalsbrott.
Ett allvarligt orosmoln, som Anders Kjellberg tagit upp i en tidigare studie i år, är att organisationsgraden bland de utrikesfödda arbetarna sjunker och ligger på 47 procent 2018, se Mål & Medel nummer 6/2019.