”Största innovationen gjordes i Sverige 1986”

– Svenska bönder borde räta på ryggen och vara stolta över att de lyckats ta bort rutinanvändning av antibiotika ur djuruppfödningen, säger Alexandra Waluszewski,
professor i företagsekonomi.

På restaurang Stationen i Uppsala träffas vi för att tala om ett av de stora hoten mot vår gemensamma säkerhet: antibiotikaresistensen.
Alexandra Waluszewski leder ett av projekten på Uppsala Antibiotika Centrum där man forskar om möjligheterna att ta fram ny antibiotika. Det är en avgörande överlevnadsfråga. Alla som varit allvarligt sjuka vet vad som står på spel. Problemet är att de flesta läkemedelsbolag inte vill eller kan ta fram ny antibiotika. Utmaningarna är många, det är vetenskapligt svårt, ekonomiskt kostsamt – och kommer det fram nya produkter måste de sparas som ’sista utväg’ mot resistenta bakterier.
– Inget läkemedelsbolag kan satsa 10 års forskning och utveckling på att ta fram en ny produkt som de sedan inte kan marknadsföra på traditionellt sätt. Hur det här ska lösas är en jättefråga.
Ett av projekten som hon leder tittar på problemet ur en historisk synvinkel: Hur gick det till när antibiotikautvecklingen var som mest intensivast, fram till slutet av 1980-talet och hur går det till idag? Hur har forsknings- och utvecklingsmiljön förändrats över tid, både den akademiska och den privata (FoU) i företagen?

Ett annat projekt rör användningen av antibiotika i djurbaserad matproduktion. I projektet görs jämförelser mellan Danmark, Norge, Finland och Sverige.
I produktion av griskött, som är det djurslag som tillsammans med fågel ges störst andel antibiotika, skiljer sig Sverige från Danmark där grisbaserade produkter är en betydande exportintäkt och antibiotika bidrar till att hålla produktionskostnaderna nere.
– Man ska inte ta bort den medicinska behandlingen med antibiotika, sjuka djur och människor ska behandlas. Men det man gör i stora delar av världen är att man behandlar friska djur i förebyggande syfte. Istället för att satsa på förebyggande hälsa, på hygien och utrymme så tar vissa en genväg och ger rutinmässigt hela besättningar av djur antibiotika.

Antibiotika är inom citattecken en ”bra” ekonomisk resurs för den gör att man kan korta produktionscykeln och få in fler djur på samma yta – och få fram billigare produkter. Bakom den rutinmässiga antibiotikaanvändningen finns en mängd ekonomiska och politiska intressen. Biverkningarna i form av resistens drabbar dock hela samhället. Därför måste de genvägar antibiotikan medger regleras och täppas till, säger Alexandra Waluszewski.
– Fortfarande är svenska grisbönders och deras organisationers arbete med att fasa ut rutinmässig användning av antibiotika tämligen okänt. Men det förtjänar att ses som en av Sveriges viktigaste systeminnovationer.

Efter ett intensivt lobbande från enskilda lantbrukare och representanter för deras organisationer fick Sverige 1986 en lag som förbjöd tillväxtbefrämjande gruppbehandling med antibiotika. Det tvingade fram ett innovationsarbete där i princip alla moment från förebyggande hälsa till slakt gicks igenom, vilket enligt Alexandra Waluszewski var banbrytande.

• Varför lyckades Sverige?
– Det är en intressant fråga. Dels tror jag att det blev en viktig medial debatt om
djurvälfärd på 1970-talet. Inom lantbruket väcktes också en medvetenhet om risker med vad som kallades ”kemikaliejordbruket”.

Den här debatten var betydelsefull, men framförallt vill Alexandra Waluszewski lyfta fram enskilda bönder och aktörer inom bondekooperationen, där en rad frågor motiverade till förändring: Vad händer om vi stoppar så mycket antibiotika i våra djur och om gödsel går ut på åkrarna? Vad händer med mikroorganismerna? Hur skall konsumenternas förtroende kunna upprätthållas?

• Det blev dyrare kött?
– Så länge jordbruket var reglerat är det svårt att avgöra exakt vad som låg bakom konsumentpriserna. Men efter EU-inträdet 1995 tvingades det svenska systemet att konkurrera med det antibiotikaberoende systemet utanför gränserna, säger hon och fortsätter.
– Det som hände var att det billiga köttet svämmade in över gränserna. Innan var bönderna rädda för konsumenterna, men makten ligger inte hos konsumenterna utan hos handeln. Vi har Ica, Coop och Axfood. De tre stora distributörerna har ett tungt inflytande över vad som finns på butiks-hyllorna.

Fram till 2014 hade dessa aktörer, inklusive livsmedelsindustrin, ingen som helst policy vad gäller antibiotikaanvändning och djur. Förändringen kom 2014, då frågan om antibiotikaresistens börjat uppmärksammas globalt. Samtidigt rapporterade media om den danska grisnäringens problem med resistens i form av MRSA. Först reagerade enskilda butiker med att lyfta fram att svenska djur föds upp på ett helt annat sätt. Först därefter började handels-kedjorna att agera.
– Det tog 30 år från det svenska förbudet. Vändpunkten kom med att det blev en global fråga.

• Kunde det ha gått på ett annat sätt när Sverige gick med i EU?
– Ja, om vi hade haft en aktiv mobilisering från handeln och jordbrukskooperationen med information om att svenska djur inte får någon antibiotika rutinmässigt. Då hade det kanske gått. För handeln var dock de importerade lågprisprodukterna från antibiotikaberoende produktionssystem ett sätt att locka till sig kundströmmar.
– Bönderna tillsammans med en rad andra aktörer; veterinärer, foderleverantörer, utrustningsleverantörer, slakterier med flera gjorde en stark insats, men de fick inte med sig användarsidan, alltså handeln och konsumenterna. Det är som att göra en förändring med ena handen och den andra vet inte om det.
Behovet av ett antibiotikafritt produktionssystem har till slut fått fäste. Ett förbud mot tillväxtantibiotika och gruppbehandling inom EU kommer från och med 2021.
– Men det är en definitionsfråga vad som är förebyggande, Italien och Spanien använder otroligt mycket mer antibiotika än i Norden, men samtidigt ingår vi i ett och samma EU-system. Det är bara att hoppas på en restriktiv tolkning.