Espresso House öppnar ett nytt kafé var sjätte dag. Företaget har 500 kaféer i fem länder. Alla bakverk kommer från det egna bageriet i Arlöv utanför Malmö. Den starka expansionen ställer den unga klubben inför tuffa utmaningar.
– När jag började 2007 var vi tio stycken på hela företaget. Nu är vi 45–50 bara i produktionen, säger klubbens ordförande Andreas Babic.
Vi slår oss ner utanför bageriet intill kontorslokalerna. På väggarna finns motiv från kaffeodlingar i fjärran länder, samma motiv som syns på kaféerna eller, som företaget hellre säger, coffee shops. Kaffemuggarna på bordet är också likadana som på kaféerna. Logotypen, som syns i gatubilden i allt fler av våra städer, finns förstås lite varstans även här.
Andreas tycker att det varit intressant att ha varit med om att utveckla arbetsplatsen under den snabba expansionen. Ett litet bageri där det mesta gjordes för hand har på kort tid växt till ett industriellt bageri. Många unga har anställts i såväl produktionen som på kontoret under 2000-talet. Brödavdelningen kör treskift medan kakavdelningen har tvåskift sedan några år tillbaka.
– Jag har sett många nya komma och också många gå. Men nu är vi några som jobbat här ungefär lika länge som jag. Vi har roligt tillsammans. Ibland sjunger vi på fredagarna, mest R&B, berättar han och skrattar.
Majoriteten av de som jobbar i produktionen har inte fyllt 25 år. Även klubben är ung, 2,5 år. Andreas var 19 år när han började för 13 år sedan och detta är hans första anställning. Han och några till har treårig bageriutbildning, men de flesta maskinoperatörer saknar yrkesutbildning.
Ett femtontal i produktionen är medlemmar, knappt hälften alltså. Andreas mamma övertygade honom om att man ska vara medlem i facket. Hon jobbar i vården och tillhör Kommunal. Att få med de nyanställda på bageriet är inte alltid lätt, men klubben försöker tala förstånd med dem.
– Vissa antyder att det inte är lönt att vara med i facket. Det kostar för mycket, säger dom. Varför försäkrar du din bil, brukar jag fråga då. Bilen kan bli skadad och det kan du ju själv bli. Genom facket försäkrar du dig själv.
Andreas har på så vis fått med fyra–fem stycken under det senaste året.
– Det går sakta men säkert.

Arbetsvillkoren för kafépersonalen på Espresso House togs upp i Aftonbladet under hösten. Flera anställda riktade stark kritik mot förhållandena på kaféerna. Det rapporteras bland annat om långa arbetspass utan rast, gravida som tvingats sluta och påtvingat gratisarbete. Andreas tycker att förhållandena som beskrivs verkar vara helt orimliga.
Produktionen i bageriet ökar kontinuerligt och nya anställs ofta. En ny produkt kräver i många fall en ny produktionslinje. Veckan innan vi är på besök lanserades en ny focaccia för att ta ett färskt exempel. Lanseringen krävde ytterligare två anställningar på vart och ett av skiften, sex nyanställda alltså.
– Nu försöker vi förbättra arbetsmiljön. Förra året började vi med satsningar på ergonomi.
Lyft under knähöjd har varit ett problem, liksom lyft över axelhöjd. Lyft från låg höjd kan nu undvikas med saxliftar som företaget köpt in. Tidigare var lyft direkt från lastpallar på golvet vanligt och säckar med vetemjöl till surdegsbröd skars upp ovanför axelhöjd.
Passande nog ansluter sig huvudskyddsombudet Håkan Andewihl till oss när vi börjat tala om tunga lyft och andra arbetsmiljöfrågor.
– Vi har pratat om vakuumsug att lyfta säckar med. Problemet är att de är rätt så långsamma och risken är därför att de ställs åt sidan. Det är en stor investering, säger Håkan.
Att få in mjölet i silos är ett annat sätt att minska de tunga lyften på. Bagerivetemjölet kommer i silos, medan annat kommer i 20-kilossäckar. Klubben vill att mer tas in i silos i stället.
– Luften har blivit bättre efter investeringen i punktutsug bland annat vid siloutsläpp och blandarna. Men där finns fortfarande barnsjukdomar med inställningarna, fortsätter Håkan.
Om fler vore medlemmar skulle förbättringar av arbetsmiljön kunna få ännu högre prioritet, anser Håkan och Andreas. Håkan var tidigare skyddsombud på en verkstadsindustri och där var det självklart att alla skulle vara fackligt anslutna.

En doft av saffran vilar över brödavdelningen när Andreas och Håkan visar runt. Efter kanelbullens dag närmar sig vintern och julen. Albina Mujaj och Mats Skånehed ser till att de 500 kaféerna inte blir utan saffransbullar.
– Jag fyller på remons, fyllning alltså, och ser till att degen inte fastnar, säger Albina, som tidigare jobbat på restaurang.
Hon tar också hand om spilldegen. Den lyfts upp och hälls tillbaka en gång i halvtimmen för att återanvändas.
– Vi jobbar bra ihop här och hjälps åt jättemycket, säger Albina.
Hennes partner jobbar också på bageriet. De har en pojke på drygt två år tillsammans och för att hålla nere behovet av barnpassning jobbar de olika skift.
– Jobbet var tyngre förr. Vi lyfte till exempel muffinsmixen för hand. Nu kommer den in i silos och det underlättar mycket, säger Andreas.
En tygsilo, som rymmer 27 ton vetemjöl, gör att hantering av mängder av säckar kan undvikas. Kartongresare köptes in efter en tid, men produktionen växte så snabbt att den inte hann med. Följden blev att kartonger till en del fick fortsätta att vikas för hand. Men nu behövs det inte längre. Det gäller även etiketteringen av kartongerna. Mycket på bageriet har förändrats i takt med expansionen och investeringarna.

Klockan är ett och ett nytt skift går på i brödavdelningen. Karl Wibacke är en av dem som tar över.
– Det ska vara fin look på saffransbullarna. Man vill ju att allt ska se bra ut, säger han och fyller på vegetabilisk olja och pärlsocker.
Karl har jobbat här i snart tre år och trivs. Det händer mycket nytt varje dag, tycker han. Han har ett förflutet som chef för en klädbutik i 14 år. Butiksdöden har alla hört talas om, säger han som förklaring till vad som hände. Som butikschef hade han svårt att släppa jobbet på fritiden, men nu kan han koppla av på ett annat sätt.
– Det var en stor omställning. När man jobbat natt måste man kunna sova. Jag har fru och två barn och vi måste pussla inför varje vecka. Vem ska hämta och lämna barnen? Och följa med till fotbollen och simträningarna…

I frysen kör Sara Håkansson truck. Hon är med i klubbstyrelsen tillsammans med Andreas, Håkan och föräldralediga Pernilla Johansson.
Här i det stora fryslagret är det 24 minusgrader, men det är varmt i hytten och hon är väl påpälsad.
– Nu plockar jag ihop ordrar till kaféerna i Finland, säger Sara.
Espresso House startades av Elisabet och Charles Asker i Lund 1996. De bakade själva hemma. Kaféet blev en dundersuccé. I dag finns kaféerna i de flesta svenska städer, och dessutom i Danmark, Norge, Finland och Tyskland. Bageriet i Malmö är företagets enda och har flyttat tre gånger för att lokalerna inte räckt till. Företaget ägs av investmentbolaget JAB Holding i Nederländerna.
– Tillväxten har varit 15 procent per år. Vi öppnar ett nytt kafé var sjätte dag. De i Tyskland tillhör våra nyaste, säger Mattias Rydberg som är koordinator när det gäller miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor.
Han började som tjänsteman på bageriet i april i år, men var tidigare aktiv i Livs på Fazer. Mål & Medel publicerade nyligen en artikel han skrivit om vikten av att uppgradera de kollektivanställda.
Mattias vill inte kommentera kritiken i Aftonbladet mot arbetsvillkoren på kaféerna mer än att den ”drabbar varumärket”. Bageriet har en egen ledningsgrupp och drivs för sig självt, understryker han.
En utmaning är att hinna med allt på ett snabbväxande företag som Espresso House. Ett tag var det svårt att hitta tillräckligt med personal till produktionen.
– Det är svårt att hitta tjejer som vill jobba inom industrin, säger han och avslutar med att han gärna ser att fler i produktionen blir medlemmar i Livs.

Dagen efter vårt besök ska Mattias till Danmark för att titta på en ny maskin som verkar vara bra ergonomiskt sett. Han uppger att företaget investerat 2 miljoner kronor i förbättrad arbetsmiljö under sitt halvår på företaget.
– Det känns bra att ha vinden i ryggen. Här har vi möjlighet att göra bra saker. Vi jobbar mycket med att förbättra arbetsmiljön, säger Mattias Rydberg.