Den 24 augusti brann Polarbröds bageri i Älvsbyn ner, Sveriges tredje största bageri. Det är en katastrof som det kommer att ta tid för ägare och anställda att repa sig från.

245 personer saknar idag en arbetsplats att gå till och det är många i ett samhälle som Älvsbyn som bara har 8000 invånare. Det är en mardröm som ingen kunnat föreställa sig.
Tankarna går till alla som är drabbade och redan dagarna efter katastrofen började initiativ tas för att bygga upp bageriet i Älvsbyn igen. Det är vad Karin Bodin i ägarfamiljen sagt. Men hur det ska gå för alla anställda som genom sitt arbete drivit bageriet och har sin försörjning knuten till det vet vi inte. Som Livs klubbordförande Stefan Hortlund säger kommer deras kunskaper och erfarenheter att behövas när den nya fabriken står klar, men det tar kanske två år och fram till dess behöver de vårt stöd. Som ledarskribenten i NSD skriver: Älvsbyn är i behov av vår solidaritet.
Polarbröd är ett familjeföretag i Norrbotten som lyckats med konststycket att bygga ett varumärke som inte bara är känt i Sverige utan också långt utanför landets gränser. Ett företag som satsat på hållbar produktion och ny teknik som bidragit till en bättre arbetsmiljö. Tidigare i år skrev vi om Polarbröds vision om ett hållbart jordbruk, kallat ”Fossilfria mångfaldsgårdar”, där genomtänkt upp-handling av råvaror från bönderna ska leda till både mindre utsläpp av växthusgaser, varierat landskap och biologisk mångfald. Det blir lite dyrare bröd, men konsumenterna har varit med på det.

Dagen efter att branden bröt ut skulle en ny bagerilinje med robotteknik invigas, en satsning på 150 miljoner kronor. Plötsligt tog visionen om den goda framtiden slut.
De första att förlora jobbet efter branden är de visstidsanställda. De tillsvidareanställda svävar i ovisshet vad som ska hända framöver. En trygghet i denna situation är att vara med i facket och i a-kassan. Det är också med facket som arbetsgivaren nu för en dialog om vad som ska hända med de anställda framåt. Det är facket som tillsammans med arbetsgivaren agerar för att få kommunen och regeringen att komma med lösningar. Alla goda krafter behövs.

Så har också varit fallet under coronapandemin. Människor dör, många blir allvarligt sjuka. Många förlorar sin försörjning över en dag, framför allt de med osäkra anställningar har drabbats väldigt hårt. Är det något som fackföreningsrörelsen försökt komma tillrätta med så är det dåliga anställ-ningsformer som allmän visstid. Nu med smittspridningen har det blivit tydligt vilket elände de osäkra jobben skapat på äldreboenden i Sverige men också på slakterier i Tyskland, där bara direkt-anställningar ska tillåtas i framtiden.
Tack vare att vi har en levande solidaritet har vi ändå klarat oss rätt bra under coronakrisen. En viktig erfarenhet som statsminister Stefan Löfven hänvisat till är tiden som förbundsordförande för IF Metall under den ekonomiska krisen 2008 och 2009. Då lärde han sig vad som behövs under en kris ur ett fackligt perspektiv vilket krispaketen är bevis på.
Den osäkerhet på arbetsmarknaden som ändå råder har fått fler att inse betydelsen av att vara med i facket. Det är bra, men det borde vara en självklarhet, det borde inte krävas att ens arbetsplats brinner ner eller att vi drabbas av en pandemi.