Pinuppa och mästare på livspussel

Louise Tidblom är ensamstående med flera barn, hon lever med ständiga schemaändringar och vet aldrig hur mycket pengar hon får ihop per månad. 

– Det som slår hårdast är karensdagen och att ha timlön, säger hon. 

Louise Tidbloms stora fritidsintresse är rockabilly-kulturen.

– Jag har fått möjligheten att vara med om några pinuppafotograferingar. Det är den största ego-boost man kan göra. Det blir jättefina bilder och man känner sig så kvinnlig, berättar hon när Mål & Medel till slut hittar en intervjutid med henne. 

Förutom att Louise Tidblom arbetar olika arbetstider med ständiga schemaändringar så ska äldsta dottern flytta till eget boende så hon har extra fullt upp just nu.

Dottern har en son på två år och nu har den ”lilla familjen” äntligen hittat ett eget boende. Men till slut när vi hittar en intervjutid, blir det sent en fredagskväll, mellan jobb och packning av flyttkartonger. 

– Min middag bestod av en korv med bröd på stående fot, men nu kan jag prata, säger hon. 

Louise Tidblom arbetar inom Dafgårds servicegrupp. Hon gillar variationen och efter att ha arbetat på Dafgårds i 22 år kan hon hantera de flesta arbetsuppgifter.

– Hallarna ringer hit och bokar när de behöver personal. Arbetstiderna kan därför variera mycket vecka för vecka beroende på behovet av folk. Jag har kört truck, jobbat
i produktionslinjen, i paketeringen och i torr-städ. De stimulerar mig att ha olika arbetsuppgifter, säger hon. 

Louise har själv valt att tacka ja till både kvällsjobb och nattjobb för att på det sättet dryga ut kassan. 

– Det är min chans att tjäna lite extra pen-gar. 

Louise Tidblom har som många inom livs-
medelsbranschen timlön, så hon vet aldrig hur hennes månadslön kommer att se ut. 

– Vad jag får i lönekuvertet beror på hur många dagar, kvällar och nätter jag får ihop på en månad. Om jag skulle jobba bara dag en månad då får jag inte ekonomin att gå runt. Sen skiljer sig antalet arbetsdagar åt per månad. 

Louise Tidblom har tre barn, 23, 19 och 16 år. Den äldsta dottern fick Louise när hon var 24 år gammal. 

– Eftersom jag var själv med min tös när hon var liten ställde min familj och vänner upp till 200 procent. Jag hade aldrig varit där jag är nu utan dom, säger hon. 

På den tiden, och även innan Louise fick barn, hade hon ofta flera arbeten. 

– Jag var brevbärare, telefonförsäljare, personlig assistent och servitris. Det var ju lågkonjunktur då på 90-talet så man tog de jobb man fick. 

 1998 fick hon in en fot på Dafgårds, ett jobb som ett år senare ledde fram till en fast anställning. 

Louise har levt som ensamstående sedan 2012 då hon separerade från de två yngsta barnens pappa. 

– Det är tufft ekonomiskt, man bär ju alla fasta kostnader ensam även fast barnen har bott hos sin pappa varannan vecka.

 Såklart har tre barn och även ett barnbarn i hemmet gjort att Louise Tidblom behövt vabba en del. 

– Vabb innebär lägre lön. Jag har barn med diagnos och då får man vabba upp till 16 års ålder. När stora tösen varit sjuk har jag vabbat med barnbarnet. Ungarna går alltid först.

Det finns flera skäl till att Louise klarar av att hålla näsan över vattenytan, ett av dem är hennes nätverk.

– Min bästa väninna lever också ensam. Ibland får vi ihop en ledig fredag kväll, då äter vi nåt gott och bara sitter och snackar. Sen har jag min familj nära mig. Utan dem hade jag inte fått ihop det.

Louise Tidblom talade på kongressen om medlemsavgiftssystemet och även om avskaffande av karensdagen. 

– Blir man sjuk stannar man hemma för att kunna bli frisk, man tar ett kollegialt ansvar och värnar om företaget. Detta är ju extra viktigt för oss som arbetar med livsmedel. Men då ska man straffas med en karensdag, det är obegripligt. Livsmedelsbranschen har inga jättehöga grundlöner och är man då ensamstående så slår en karensdag väldigt hårt. 

Louise har inte bara utbildning inom livsmedel utan hon har också gått musikteater- och skådespelarlinjen. 

– Det var en väldigt rolig period. Men skulle man satsa skulle det innebära 240 procent, på ett intresse som var ovisst om det skulle bli något mer av. 

Men intresset att sjunga och njuta av rockabilly-kulturen odlar hon så ofta hon får chansen. 

– Jag åker på träffar, power meets och marknader när jag kan. Jag älskar 40–50-tals bilar, musiken, kläderna och alla härliga människor man träffar. 

– På kongressen gick jag ”all in” med nya klänningar varje dag, nagellack och smink. Man fick liksom passa på när tillfälle gavs, säger hon och skrattar.