Här blir det snart nya bullar

Hundratusen gifflar i timmen. Ungefär så mycket spottar maskinerna på Pågen i Högsbo i Göteborg ur sig, dygnet runt och närapå sju dagar i veckan. Det är ett tufft jobb, men här jobbar många i personalen kvar i generationer.

Pågens gulvita fabriksbyggnad tronar som en borg mot den blåvita Göteborgshimlen och syns lång väg med den välbekanta loggan. Bulldoften slingrar sig fram som ett sött kanelstråk genom de näwrmaste kvarteren. I dag finns där mest andra industrifastigheter och en och annan parkeringsplats, men om några år ska området vara omvandlat till en ny stadsdel med 1 900 bostäder. Norra Högsbo ska förvandlas till Södra Änggården. 

Pågen protesterade mot byggplanerna, som företaget befarade skulle hota bageri-verksamheten, men fick inte rätt. Bygget blir av. Nu riktas blicken framåt i stället och som en symbol för framtidstron kommer snart en helt ny kaffebrödslinje att invigas. 

Två trappor ovanför bagerigolvet, i ett på gränsen till övermöblerat kontorsrum, trängs tre skrivbord, ett kylskåp och ett par påsar kanelgifflar med några besöksstolar och delar av Livs klubbstyrelse. Ordföranden sedan ungefär tre år, Ulrika Dichter, har jobbat på Pågen sedan 1980-talet. 

– Det här företaget har försörjt mig hela livet, kan man säga. Min mormor och både mamma och pappa jobbade här. Själv började jag sommarjobba 1982 och blev tills-vidareanställd 1989. Nu är fjärde generationen inne, min systerson jobbar också här, säger Ulrika Dichter. 

Hennes styrelsekollega Eva Angholt är huvudskyddsombud och började redan 1981. Hon säger att hon har försökt säga upp sig två gånger, men kommit tillbaka.

– Här har nästan alla någon i familjen eller släkten på företaget. Både min man och våra två barn har jobbat här. Och en svägerska, en svåger och min brorsdotter, till exempel, säger hon och fyrar av ett stort leende. 

Den tredje personen i rummet, vice klubb-
ordförande och skyddsombudet Christofer Colliander, bekräftar bilden att detta är en familjär arbetsplats där man gärna stannar länge.

– Jag skulle jobba här ett tag, var det tänkt. Och så blev jag kvar, precis som många andra. Det har blivit 17 år hittills. Nu jobbar jag dag, söndag till torsdag, om jag inte har facklig tid.

Och med en så stor klubb behöver livsarna lägga mycket tid på det fackliga. Dels handlar det om uppdraget som skyddsombud, där alla tre i rummet är engagerade. Men det handlar också om det traditionellt fackliga, som löneförhandlingar och annan samverkan med arbetsgivaren. För även om de tycker att mycket fungerar bra, så har klubbstyrelsen tillsammans en och halv tjänst avsatt för fackligt arbete. 

– Det har handlat mycket om övertid, nu det sista. Men som tur är har det lugnat ner sig lite, de har anställt många nya. Vi hade pandemin som ökade efterfrågan, och så kom branden i Polarbröds fabrik ovanpå det. Då ville många kunder ha våra runda Skärgårdskakor i stället, när det inte gick att få Polarkakorna. En period fick vi köra extraskift, men nu har det planat ut lite, säger Ulrika Dichter. 

En annan högaktuell facklig fråga är lönesystemet. Det har varit en återkommande diskussion med företagsledningen, hur de lokala lönekriterierna ska se ut. 

– Vi vill skapa ett nytt lönesystem, men är inte eniga om hur det ska se ut. Det har varit många turer centralt och har slutat med ett generellt utlägg av potten varje gång. Knäckfrågan är de subjektiva kriterierna, de ”mjuka” värdena. Sådant som inte går att mäta, som samarbetsförmåga till exempel, säger Ulrika Dichter. 

Samarbete och kamratskap är något som det verkar finnas gott om på Pågen i Högsbo. Nere i bageriet, vid linje 60, står Dijamant Zuta. Han övervakar den utkavlade degen som lite längre fram ska förvandlas till brödkakor. Det är ett jobb som kräver fokus, och till sin hjälp har Dijamant en monitor som visar degen på olika ställen i maskinen. 

 – Det är jättebra, jag kan se mycket snabbare om något har hänt, som att degen har fastnat eller så. Man måste koncentrera sig här, det är många smågrejer man inte får glömma så det blir fel. Det är ett ganska svårt jobb, det märks när vi får in nya på sommaren till exempel. 

Den som föreställer sig jobbet på Pågen som ett jobb där man får kavla deg och rulla bullar blir besviken. Här är det högteknologiska lösningar vart man än riktar blicken. Industri, helt enkelt. Samtidigt är det i grunden precis samma procedur som när man bakar bröd hemma – degen måste jäsa lagom länge och ugnen måste hålla rätt temperatur för att resultatet ska bli gott.  

I takt med att maskinerna blir mer avancerade förändras också jobbet. Lite fören-klat behövs det allt färre människor för att baka allt fler bullar. En utveckling som har både positiva och negativa följder, menar huvudskyddsombudet Eva Angholt.  

– Så länge allt går som det är tänkt i produktionen så fungerar det. Men ibland blir det ju fel, degen fastnar i en maskin eller något liknande. Då måste du in och lösa problemet och då kan det vara både tungt och svårt. Då märks det att personalstyrkan har blivit mindre, att den är anpassad efter att allt går som det är tänkt. 

Som huvudskyddsombud har hon också sett hur arbetsmiljöfrågorna förändrats över tid. 

– Förr var det fler som skadade sig fysiskt. I dag har säkerheten förbättrats, men det finns en del tunga lyft och dåliga arbetsställningar kvar. Vi har ändå fått en annan typ av arbetsmiljö, som är bättre också när det gäller buller, ljus och ergonomi. Men då växer å andra sidan andra problem, som stress och att vi tidvis är underbemannade. 

Att baka 100 000 gifflar i timmen och dessutom en stor mängd annat bröd, kräver bemanning dygnet runt, alla veckans dagar. Klubbordföranden Ulrika Dichter har jobbat natt i paketeringen i 27 år. Nu när hon jobbar så mycket fackligt får hon dagpass i stället, så att det ska fungera bättre med dygnsrytmen. 

– Det är stor skillnad att jobba dag. Jag är piggare och gladare och slipper huvudvärken som jag hade nästan jämt tidigare, säger hon.  

Ulrika Dichter pekar mot bandet där en aldrig sinande ström av färdiga gifflar kommer ut i raka rader, som en armé av runda tennsoldater. Doften gör en sugen på fika och Ulrika berättar om den nya kaffebrödslinjen, som snart är klar.

– När den är igång kommer den att göra lika mycket som två linjer klarar tillsammans i dag. Och det behövs, verkar det som. Men ibland undrar jag vilka det är som äter alla bullar vi gör här.