Tio år efter Scandal-kampanjen – bättre villkor för anställda på Scan

Gör om och gör rätt.

Det var huvudbudskapet i Scandal-kampanjen som Livs lanserade i början av 2013.

Bakgrunden var i korta drag att Scan med hänvisning till arbetsbrist sa upp anställd personal samtidigt som man valde att behålla inhyrd arbetskraft från utlandet. Patric Nelson, dåvarande ordförande för Livsklubben på Scan i Kristianstad, minns den här perioden som tuff.

– Det var lite frustrerande för vi visste att vi hade väldigt svårt att göra något åt inhyrningen i sig. Sedan är det alltid jobbigt med stora varsel. Även om det är en större arbetsplats så har man någon form av relation till nästan alla anställda. Det var en ganska tung tid, säger han.

Livs gillade inte Scans agerande, och det fanns en oro för att Scan skulle byta ut en stor del av de anställa mot inhyrd arbetskraft, minns Livs dåvarande förbundsordförande Hans-Olof Nilsson.

– Man försökte lokalt att förhandla och hitta vägar ur det här. Vi och klubbarna förstod att företaget måste ha arbetskraft, annars går det ju inte att producera något. Det förlorar alla på, säger Hans-Olof Nilsson.

Gick trögt förhandlingsvägen

Men det var inte enkelt att göra något åt Scans agerande. 

– Det fanns inget avtal eller lagar att hålla i för att kunna reglera det här och stoppa det. Det innebar att lokalt pratade man för döva öron helt enkelt.

Eftersom det gick trögt förhandlingsvägen började förbundet fundera på andra vägar för att nå fram till Scan.

Vid den här tiden var Hans-Olof Nilsson även ordförande i livsmedelsarbetarnas globala fack IUL. Där hade han sett hur fackföreningar i andra länder går på varumärken för att få till bättre villkor.

– Internationellt är det en vanlig arbetsmetod. Det beror på att man inte har några fungerande relationer eller förhandlingsordningar. Man angriper där man kan för att få företagen till förhandlingsbordet. Vi hade samma mål med Scan. Med det i ryggen började Livs kampanj ta form.

– Då började den här kampanjen att växa fram, att vi skulle gå på dem ordentligt och tvinga dem att prata med oss i stället för tvärtom. Det tyngsta vapnet är att skada varumärket, naturligtvis.

Livs fixade en hemsida

I februari 2013 lanserade Livs en kampanjhemsida på adressen scandal.nu. Hemsidan gick i Scans färger och hade en logotyp snarlik Scans, men med företagsnamnet utbytt mot ordet ”Scandal”.

Dessutom köpte Livs utrymme på stora reklamytor i flera städer för att sprida kampanjens budskap: ”Scan säger upp sin egen personal och hyr i stället in arbetskraft från bemanningsföretag. Gör om gör rätt!”

Scan svarade bland annat med att prata om varumärkesintrång och att man skulle se över möjligheten att stänga ner hemsidan. Men enligt Hans-Olof Nilsson tog det inte mer än ett par veckor efter att kampanjen var sjösatt innan Scans ledning i Sverige hörde av sig och ville ha ett möte.

Därefter inleddes förhandlingar. De resulterade i en överenskommelse som i korta drag innebar att Scan skulle begränsa inhyrningen och att den normala produktionen skulle utföras av egen personal. Dessutom tog Scan på sig att utbilda personal.

Flera personer återanställdes på Scan

I Kristianstad återanställdes flera styckare, och en del av dem som varit inhyrda blev erbjudna jobb direkt på Scan.

– Många av de inhyrda blev anställda och är anställda än i dag, säger Patric Nelson, dåvarande ordförande för Livsklubben.

Han fortsätter:

– En sak jag tycker är viktig i sammanhanget är att vi hade väldigt svårt att rekrytera medlemmar till facket bland de inhyrda, men när de sedan blev anställda så blev nästan alla medlemmar.

Patric Nelson, som fortsatte som klubbordförande till 2020, menar att överenskommelsen om inhyrningen fungerade i Kristianstad. Den normala produktionen sköttes i huvudsak av egen anställd personal även om inhyrning förekom under sommarmånaderna.

Även på Scan i Linköping fick överenskommelsen effekt för inhyrningen, åtminstone till en början.

– Vi förhandlade en grundbemanning som innebar att vi bara skulle ha inhyrda under semesterperioden och även på hösten eftersom volymerna på nöt varierar lite mer, säger Mattias Axelsson, ordförande i Livsklubben på Scan i Linköping.

Bristen på styckare gör dock att det inte ser ut på det sättet i dagsläget.

– Problemet är att det är svårt att få tag i styckare. I dag har vi inhyrda i stort sett året runt här. Men på grund av bristen finns det ju heller inget behov av att säga upp egen personal.

Inte många sökande till utbildningar

Mattias Axelsson anser att Scan gör ett bra jobb med att utbilda nya styckare och slaktare, och han pekar på att överenskommelsen om inhyrning fortfarande är aktuell.

– Det är fortfarande den vi lever efter och jobbar mot. Problemet är att vi inte får tillräckligt många sökande till utbildningarna för att komma tillbaka till ett normalläge igen, där vi har en egen grundbemanning och sedan bara behöver hyra in vid toppar.

Den här typen av kampanj som Livs genomförde tillhör inte vanligheterna. Men Hans-Olof Nilsson menar att svenska fackförbund inte borde utesluta det som metod i vissa fall.

– Det viktigaste i facklig verksamhet är att nå mål. Vi har upparbetade former för förhandling och allt är väldigt civiliserat, men om man inte kommer överens så måste fackföreningarna fundera över hur man tar det ett steg vidare.

Eva Guovelin minns problemen på Scan

Livs nuvarande förbundsordförande Eva Guovelin satt i förbundsledningen 2013. Hon minns mycket väl problemen på Scan och Scandal-kampanjen.

– Det var ett väldigt avbräck från modellen som Scan tog till i det läget. När vi helt hade uttömt förhandlingsmöjligheterna, och lagstiftningen såg ut som den gjorde, blev det här ett val som vi gjorde då och som fick stor uppmärksamhet, säger Eva Guovelin.

Hon konstaterar att Livs använt varumärken i kampanjer även efter 2013, exempelvis vid nedläggningarna av Findus och Göteborgs Kex. Samtidigt menar hon att den här sortens kampanjer inte är en åtgärd som Livs vill använda sig av i första hand.

– Det här är egentligen ingen väg som vi traditionellt sett tycker är den rätta. Vi vill förhandla och träffa överenskommelser med våra motparter. Det är så vi flyttar fram våra positioner.