Konservfabriken Diana fuskade med köttet – gjorde stor skandal
Kråka och mås på burk, en vinstjagande grossist och rättegång om köttfusk och jaktbrott. Det är några av delarna i historien om Vilt- och delikatessfabriken Diana som gjorde skandal i Sverige under andra världskriget.
Hönskött (?) från Dianafabriken.
För några år sedan läste Anny Josefson Ekegren en annons i en gammal tidning. Den löd: ”Dianafabriken – Gråsparven ofördelaktig att konservera.”
– Då blir man ju intresserad. Det påståendet kan man ju hålla med om, men varför behöver det poängteras? säger Anny Josefson Ekegren.
När hon började leta i arkiv och andra källor efter mer information visade det sig att fabriken stod i centrum för en av de största matskandalerna i Sverige under andra världskriget. Efterforskningarna ledde till att Anny Josefson Ekegren blev inbjuden till Sveriges Radios program Snedtänkt för att berätta historien om Dianafabriken.
Startades på 1930-talet
Fabriken startades i Västergötland i slutet av 1930-talet av det gifta paret Louise och Åke. Louise kom från Frankrike och hade där lärt sig att både tillaga och konservera kött.
– De har en ganska bra plan för på den här tiden är det inte jättekänt med fransk matlagning ute i stugorna. De lägger in kalv, höns, njure och andra lättillgängliga köttprodukter som fått koka länge för att bli mört.
Burkarna från Dianafabriken blir populära och säljer bra, och det tycks ha varit ordning och reda i fabriken.
– Alla anställda har lika lön – 60 öre i timmen. Där var det ingen fuffens eller lurendrejerier.
Brist på råvaror
Men problemen hopar sig. Eftersom det är krigstider är det stor brist på råvaror. Dessutom inför staten ett pristak på höns vilket gör det svårt att göra vinst på det köttet.
– Då börjar de annonsera i lokalpressen efter kråkor, skator och sådana saker. För Louise vet hur man ska tillaga dem. Och det går ganska bra. Det ingen som klagar på smaken – förrän man börjar att lägga in mås. Den smaken är svår att maskera.
Ett annat problem är att ägarparet skrivit kontrakt med en grossist från Stockholm om att leverera ett antal tusen konservburkar. Till en början gör man ingen hemlighet om vad som finns i burkarna.
– När de skickar det här till grossisten så är det inte under någon falsk förespegling. De har skrivit att det är kråka och skata på burkarna. Men grossisten blir vansinnig, för sådant kan han inte sälja till medelklassen i Stockholm.
Kråka blir ”skogsfågel”
Därför ändrar man på etiketterna. Exempelvis döper man om burkarna med kråka och skata till skogsfågel. Sillgrisslorna kallas vildand.
Men kunderna hade redan börjat klaga på både smak och på att burkarna mest innehöll gelé och spad. Även myndigheterna hade fått upp ögonen för fabriken och skickar burkar på analys för att artbestämma innehållet. Då avslöjas fusket.
Åke och Louise åtalas och döms för falsk varubeteckning, fusk med vikten i burkarna samt jaktbrott. Det blir slutet för Dianafabriken och verksamheten läggs ner.
Hur stor grej var det här på den tiden?
– Det var mycket rubriker då. Det här var något som angick alla eftersom alla köpte konserver. Det var något alla kunde relatera till.
Vanligt med matfusk
Anny Josefson Ekegren menar samtidigt att Dianafabriken lite orättvist fick klä skott för ett matfusk som vid den här tiden var ganska vanligt, inte minst på restaurangerna.
– Där hade man länge serverat olika sorters kött under andra mer aptitliga namn. Men det är svårt att leda i bevis exakt vad för köttbit du har på en tallrik. Men i en konserv med ben så kan man göra det. Det var därför de åkte dit.
– Det är kanske därför det bara är fileat kött i konserverna numera, säger Anny Josefson Ekegren med ett skratt.
Historien om Vilt- och delikatessfabriken Diana finns att höra på Sveriges Radio.
