Full rulle i glöggfabriken – här skapas julkänsla på flaska

Visst låter klirret av glas mot glas lite som bjällror? Eller är det doften som lurar örat? På Herrljunga är produktionen av glögg i full gång.

I beredningen, en bit från det högljudda bandet av glasflaskor, jobbar Veronica Rembeck. Hon är både sekreterare och kassör i styrelsen och dessutom skyddsombud.

Hon gillar sitt jobb men känner sig nöjd på både doft och smak av glögg, redan innan första advent. Nog kan hon avgöra om smakerna sitter. Men ska hon dricka något varmt en frusen vinterdag hemma, då tar hon hellre något annat.

– Sysslar man med det hela dagarna kan man faktiskt tröttna, även om det egentligen är gott, säger hon och skrattar.

Blir det fel måste allt destrueras

Det är lätt att förstå vad hon menar. Luften är mättad. En stark doft från resterna av riven ingefära river i näsan, men det doftar också sött, nästan klibbigt, av smaksättning. Veronica visar rören som de flesta ingredienser går igenom.

Då är det bara några knapptryck som krävs. Men vissa ingredienser, som just aromer och färger, måste hällas i manuellt. Hon håller fram en dunk hjortronarom som ska smaksätta den här satsen, innan hon bär den uppför trappan till det enorma kärlet.

På ett sätt är det som att göra glögg hemma. På ett sätt inte alls. Omfattningen är såklart annorlunda. Även receptet skiljer sig åt. Här är det inget höftande med en näve russin och några skalade potatisar. Här är det exakta angivelser. Blir det fel med en ingrediens kan det sluta så illa att allt måste destrueras.

– Är det tidigt i processen går det ibland att rädda upp det. Men senare är det svårare, berättar Veronica. 

Tack och lov händer det sällan. Men ansvaret är stort och fokus behöver vara hundra procent. Det var delvis därför man från fackligt håll drev på för att ha två medarbetare i gång här, i beredningen.

Det pågår två processer samtidigt och då underlättar det såklart att inte behöva springa emellan.

Veronica trivs bra här i beredningen. Tycker det är lite friare och mer omväxlande. Hon har varit på Herrljunga drycker i snart tio år nu. Nästan nio av dem här.

– Här är man inte fast vid en maskin utan får röra på sig lite mer. Dessutom får man ansvara för att planera sin arbetsdag själv, det gillar jag.

Receptet är hemligt

Ordet glögg nämns i kokböcker från 1800-talet. Det var runt den tiden det blev en jultradition att dricka glögg i Sverige. I början av nästa århundrade, 1911, var Herrljunga Saftfabrik & Försäljningsaktiebolag ett faktum.

Men då var det inte glögg som tillverkades, utan alkoholfritt nattvardsvin. Det var en frikyrkopastor som tröttnade på bristen på just den alkoholfria varianten och som beslutade sig för att göra något åt saken.

1945 tog familjen Branmark över verksamheten och det var under deras tid som fabriken började med cider, 1969. Idag är det fjärde generationen Branmark som driver företaget.

Både nattvardsvin och cider finns kvar i sortimentet, men det är långt ifrån allt. 15 miljoner liter dryck passerar lagret varje år. Det mesta är cider, men det produceras också saft, juice, tonic och inte minst – glögg.

Men vad är det i glöggen då? Kanelstång, pomeransskal, stjärnanis, ingefära och kryddnejlika är klassiker när det kommer till att krydda glögg. Men vad det står i receptet som Veronika använder är affärshemligheter.

Ibland blir det för mycket

Intill beredningen lagras dryck i stora tankar. Ytterligare en bit därifrån viker Yvonne Andersson, klubbordförande och huvudskyddsombud, bag-in-boxkartonger. Hon har ett vant handlag, men säger att man måste vara försiktig och tänka efter.

Kartongen ska rymma en påse glögg, och alla som öppnat en bag-in-box vet hur frustrerande det är om hällpipen inte är placerad där hålet i kartongen finns. Intill sig har Yvonne sin kollega Tina Samulesson, som är truckförare men också skyddsombud och styrelsemedlem.

Yvonne blev tillfrågad om att vara skyddsombud 2017. Det tackade hon ja till utan att då veta att hon några år senare skulle vara ordförande. Som ordförande var hon snabb att få med sig dem hon trodde på. Personer som skulle orka även det jobbiga.

– I perioder är det tungt, då känner man att man att det blir för mycket. Men sen, när man lyckas med något, då får man ny energi och känner sig stark.

Får hjälp när de behöver det

På golvet är de ungefär 30 personer som jobbar. Totalt är de 80 anställda på företaget. Både Yvonne och Tina vet att det blir mer att göra, när det är säsong. Musteriet har sin period, lagom till att alla äpplen mognat. Glöggen har sin.

Redan i augusti kan de första flaskorna tappas. Sen fortsätter det så en bra bit in på hösten. Men alla ställer upp. Kanske för att alla tas väl om hand, tror de båda. 

– De har en bra personalpolitik. Om det kniper så finns de där. Jag har behövt en del hjälp och alltid fått det, säger Tina.

Yvonne håller med.

– Vi får julgåva och julbord, det blir kanelbullar och luciatåg. På sommaren brukar vd:n själv stå vid grillen när vi har sommarfest.

Bakom dem båda står ett tråg med en mängd provrörslika flaskor i grönt. Det visar sig vara en satsning på att få ner transporterna och på så sätt minska klimatavtrycket. Varje liten flaska kan blåsas upp med hjälp av värme och bli så stor att den rymmer en liter.

 – Den minskade transporterna med 90 procent, säger Yvonne.

Går något sönder behöver det lagas direkt

Skillnaden i temperatur och ljudnivå växlar kraftigt från avdelning till avdelning. Stora portar och handtvättsstationer med utförliga instruktioner delar av mellan rummen.

I verkstaden, som för den oinvigde liknar en slöjdsal, jobbar mekanikern och underhållsteknikern Mattias Nilsson. Hans arbete är inte lika säsongsbundet. Det kan variera kraftigt under en vecka, eller till och med under en dag.

Om något krånglar eller går sönder behöver det hanteras direkt. Men det är klart, under högsäsong som nu, är det extra viktigt att inte det blir stopp på linjen. Något som sätter press även på honom.

Och så känner han av glöggsäsongen på grund av doften. Den letar sig in även i verkstaden. På frågan om han själv ser fram emot att öppna en flaska glögg vid första advent tvekar han en stund. Kanske är den som vistats i doften så länge inte lika angelägen?

– Nja, jag tar faktiskt hellre lite cider.

Har inte tröttnat på glögg

Yvonne Andersson verkar vara undantaget som bekräftar regeln. Trots sina tio år i fabriken har hon inte tröttnat. Hon dricker gärna glögg på jul, oavsett hur många gånger hon hunnit provsmaka innan december infinner sig.

Roligast tycket hon det är med nya smaker. Just i dag är det en vit glögg som tappas, med smak av marsipan.

Hon häller upp en liten plastmugg med den ännu ljumna vätskan och smuttar. Nickar nöjt.

– Jo, men visst är det gott?