Recension av Thomas Strömqvist Minnenas strand: Krypande stämning i bok om sorg och minnen
Livia vill ha en minnesfilm över sin son som dött i en drunkningsolycka. Malcolm sörjer sin hustru som spårlöst försvann på en strand i Danmark. Tomas Strömqvists debutroman Minnenas strand präglas av en krypande stämning.
Malcolm är en journalist och filmrestaurerare, vars hustru för tre år sedan försvann spårlöst på en strand i Danmark. Nu blir han kontaktad av Livia, en kvinna från en välbärgad familj, som vill ha hans hjälp med att sammanställa ett videodokument över sin son David, som dött i en drunkningsolycka bara sju år gammal.
Malcolm är själv inte särskilt stabil utan lever på lugnande tabletter och whisky, men utan att riktigt veta varför åtar han sig uppdraget.
Men det visar sig att Livia är ute efter något annat, något mer än hopklippta familjefilmer. Hon vill försöka återskapa sina minnen av David, göra honom så verklig som möjligt.
Tomas Strömqvist är själv filmvetare vilket märks på den insatta skildringen av filmprojekt och filmteknik. Detta är hans debutroman. De två spåren, om Livia och David respektive Malcolms försvunna fru och polisutredningen kring henne, löper parallellt genom boken, som präglas av en tät och krypande stämning.
Vissa trådar följs inte riktigt upp och vissa vändningar i historien, särskilt mot slutet, känns väldigt plötsliga. Men visst är berättelsen ändå spännande och lämnar läsaren med tankar om sorg och minnen och framtidens teknik, som redan är här.