Matilda Antonsson: Jag tackar gudarna för den svenska modellen

Jag vill inte gå till jobbet. Jag vill inte stå i en produktionshall utan fönster för att komma hem helt slut. Hamna i soffläge med smärta mellan skulderbladen, med trötta ben och fötter.

Jag vill vakna av solstrålar som kikar in mellan persiennerna och ljudet av fågelkvitter. Doften av nybryggt kaffe. Mjukisbyxor och håret i en slarvig uppsättning.

Dansa i mitt vardagsrum till musik som gör mig glad. Känna ett lugn i kroppen och göra precis det jag känner för. Inga ”måsten” bara en massa saker jag vill – hela dagen.

Hur mycket är vår tid värd?

Så ser inte vardagen ut. Möjligtvis helgen, men inte mer än så. Jag behöver jobba för att ha råd att leva. Betala hyran, köpa mat och allt annat som hör till när man är vuxen.

Egentligen är det fint. Jag hade kunnat ha en utläggning om det, men jag vill inte. Jag vill inte prata om privilegiet att ha ett heltidsjobb med en lön jag faktiskt kan leva på när det är min fritid jag säljer.

För mig och mina kollegor handlar det om 38 eller 40 timmar i veckan månad för månad. Det är den tiden vi årligen förhandlar värdet av. Märket kommer centralt ifrån men det är lokalt på våra arbetsplatser. Vi sätter kronor och ören till våra plånböcker.

Den ständiga frågan man behöver ställa sig i löneförhandlingen är – hur mycket är vår tid värd? Jag tycker att tid är värd mer än pengar. Därför blir det svårt att sätta tid och pengar i relation till varandra, komma överens om en balans.

Jag tackar arbetarrörelsen

Jag tackar gudarna för den svenska modellen. Eller nej förresten, jag tackar arbetarrörelsen för den. Tackar arbetarrörelsen för högre semesterlön än lagen. OB-ersättning. Arbetskläder. Arbetstidskontot. Vår lägsta lön. Möjligheten att vara med och bestämma våra egna spelregler.

Utan kollektivavtal hade vi inte ens varit berättigade årliga lönehöjningar.

I lördags var jag på en konsert. Nästa vecka ska jag gå på en till. I sommar ska jag på festival. Musiken har alltid varit mitt livselixir. Anledningen till att jag kan fylla på med den är för att jag har råd. Det är tack vare mitt jobb.

Så jag köper att jag behöver sälja min tid för att få möjlighet att göra saker jag vill. Även om jag helst hade sluppit. Det är söndag igen och helgens sovmornar är över. Jag ställer klockan på 05.00 för i morgon ska jag gå till jobbet. Även fast jag inte vill.