På Dafgårds i Källby ryms nästan hela världen: ”Vi är som en stor familj”

På Dafgårds i Källby, Götene kommun, ryms nästan hela världen under ett och samma tak. Att parera olika kulturer, religioner, sedvänjor och språk har blivit en daglig utmaning för den lokala klubben. Men det är en uppgift som framför allt är lärorik och inspirerande tycker vice ordförande Moez Hassan, själv från Tunisien.

Han menar att den internationella miljön på golvet inte bara gör jobbet roligare och mer dynamiskt utan även bidrar till att klubben ständigt utvecklas och växer.

– Hos oss finns det alltid någon som kan översätta under den fackliga introduktionen som vi har med alla nyanställda. Det pratas också mycket om facket på olika språk ute i produktionen. Det gör att intresset för att gå med växer.

Pappa fackligt engagerad

När Moez Hassan flyttade till Sverige för 18 år sedan visste han, till skillnad från många andra nyanlända, vad facket är för något. Hans pappa var fackligt engagerad. Det gjorde att han tidigt började intressera sig för arbetares rättigheter. När han sedan gifte in sig i en svensk familj med bakgrund i arbetarrörelsen växte intresset ytterligare.

– Under mina första år på Dafgårds ägnade jag rasterna åt att läsa på om kollektivavtalet. Jag förstod snabbt att Sverige är ett bra och välorganiserat land och att Livs är ett bra förbund, fortsätter Moez efter att vi slagit oss ned vid bordet i klubbrummet.

Intresset för framför allt arbetsmiljö gjorde att han så småningom landade i en roll som skyddsombud – och nu är han sedan ett par år tillbaka vice klubbordförande.

Det kostar oss väldigt lite att hjälpa till med saker som att fylla i papper till Migrationsverket eller Försäkringskassan.

Största Livsklubben i Sverige

Förutom att tillgången till ett stort antal olika språk underlättar rekryteringen till facket hjälper klubbstyrelsen på Dafgårds till med en del saker som ligger utanför det fackliga uppdraget. Enligt Moez har det där lilla extra som klubben gör hjälpt till och bidragit till att klubben är störst i Sverige.

Att vara aktiv på bred front och att inte ge upp har blivit ett framgångskoncept.

Moez förklarar:

– Det kostar oss väldigt lite att hjälpa till med saker som att fylla i papper till Migrationsverket eller Försäkringskassan. Men det betyder mycket för våra nyanställda med utländsk bakgrund. De vet inte hur det svenska systemet fungerar och kan gå miste om sådant de har rätt till.

Misstänksamma i början

Moez ger exempel på olika situationer då klubben ryckt in. Han berättar om den gravida kvinnan som inte vågade prata med chefen om sitt tillstånd av rädsla för att få sparken. Om kollegan som skadade foten på jobbet men inte vågade sjukskriva sig av samma anledning. Och om mamman som blivit lämnad av sin man och inte visste att hon hade rätt till bostadstillägg.

– Många har dåliga erfarenheter från myndigheter och arbetsplatser i sina hemländer vilket gör att de ibland kan vara misstänksamma mot klubben till en början. Men det brukar lösa sig ganska snabbt eftersom det pratas så många språk här och de som varit här längre kan översätta och förklara hur Sverige och facket fungerar.

Flytt från Ukraina

Maryna Hrytsenko och Iryna Chystoklietoro, som nyligen blivit medlemmar i Livs, har precis gått av sina pass och gör oss sällskap i klubbrummet. Bägge har flytt kriget i Ukraina och innan de kom till Sverige för två år sedan var deras fackliga erfarenhet begränsad.

Iryna Chystoklietoro berättar att hon arbetade på bank i hemlandet och att hon aldrig tidigare varit medlem i något fackförbund, men när klubben på Dafgårds förklarat för henne vad ett medlemskap i Livs innebär, valde hon att gå med – direkt.

– Jag känner mig mycket tryggare nu. Jag vet att allting sköts på rätt sätt och att jag kan fråga klubben om hjälp om jag behöver det. Att a-kassan ingår tycker jag är bra också.

Ser framtid i Sverige

Innan kriget bodde hon i Donbass, i östra Ukraina, med man och två barn. Då fanns det inte en tanke på att lämna landet. Men i samband med krigsutbrottet förändrades allt över en natt. Huset som familjen bodde i bombades och jämnades med marken. Iryna säger att hon är tacksam över att familjen på bara ett par år lyckats skapa sig ett nytt liv och en trygg tillvaro i Sverige.

– Här har vi en framtid. Det har vi inte i Ukraina.

Vill du återvända till Ukraina när kriget är slut?

– Nej. Vi har ingenting kvar där. Det är bättre här. Och facket har hjälpt oss jättemycket.

Barnen älskar skolan

Maryna Hrytsenko, tidigare konditor i Kiev, flydde ensam med sina två barn. Hon är inne på samma spår:

– Mina barn älskar den svenska skolan. Den är inte så strikt som i Ukraina. Jag trivs också jättebra här i ”packen” på Dafgårds. Både med arbetsuppgifterna och med kollegorna. Jag kommer inte att återvända.

Maryna berättar att hon var medlem i ett fackförbund hemma i Ukraina men säger att det medlemskapet knappt innebar någonting alls.

– Att vara med i Livs är helt annorlunda. Vi får försäkringar och skydd, vi vet att vi har rätt lön och att vi kan få hjälp om vi skulle behöva. Så var det inte i Ukraina.

Förstår varandra

Både Maryna och Iryna gillar den internationella miljön i produktionen på Dafgårds. Ingen av dem tycker att det är svårt att förstå kollegorna.

– Jag vet inte alltid hur vi förstår varandra men vi gör det, fortsätter Maryna, vars närmsta kollegor kommer från nio olika länder och talar lika många olika språk.

– Vi är som en stor familj här. Vi hjälps åt, inflikar Iryna.

Att vara med i Livs är helt annorlunda. Vi får försäkringar och skydd, vi vet att vi har rätt lön och att vi kan få hjälp om vi skulle behöva. Så var det inte i Ukraina.

Moez håller med:

– Alla är kompisar här, oavsett religion eller kultur. Men vi har inte fått det gratis, vi jobbar aktivt med att alla ska integreras på ett bra sätt. När det är muslimsk högtid bjuder muslimerna på sötsaker och svenskarna frågar syrierna efter recept på deras mat. Ibland är det dom små vardagliga sakerna som gör den största skillnaden.

Alla ska med

Vad gör ni om någon inte vill gå med i facket?

– Vi fortsätter att söka upp dem som inte gått med. Vi går ut i produktionen och fortsätter att förklara varför det är viktigt att vara med i facket. Vi ger inte upp.