Varför ville du skriva den berättelsen?

– Det konstiga svaret är att det handlade om irritation. Ibland när man sitter och pratar med någon kan man tänka ”herregud, människa”. Lite så var det för mig att läsa Doktor Glas. Helga beskrivs på ett infantiliserande sätt och doktorn tror på vartenda ord hon säger, förblindad av hennes yttre eller sin egen oförmåga att tro att någon ljuger för honom. Men alla vet ju att det ligger i sakens natur att ljuga för doktorn.

Många har läst din förra bok, självbiografin Den jag blev i Addis Abeba: En diplomatdotters memoarer. Hur blev Helga den hon är?

– Det säger jag inte ett pip om. Vi bara konfronteras med denna kvinna som vill bli gravid och är så pass besatt av idén att hon är beredd att göra vad som helst. Det är en kort och strömlinjeformad bok. Den ursprungliga Doktor Glasär väldigt detaljbefriad och jag tänkte att det kunde vara roligt att göra likadant. Dessutom var det vilsamt efter självbiografin att inte behöva bry sig om bakgrund.

Du har skrivit både romaner, självbiografiskt och facklitteratur, varför?

– Jag har svårt att göra samma sak en längre tid. Jag hade aldrig kunnat skriva en kriminalromanserie i tolv delar, då hade jag dött av leda.